Tidningsöfversigt. Holsingborgs Tidning yttrar i afeeende på det spegelfäkteri, för att icke säga skrymteri, hvarmed åtskilliga af landtmannapartiets ledamöter: sökt hålla god min i afseende på de i försvarsutsköttets betägkande förekommande anspelningatne på en pur värnepligtsarmåe efter preussisk modell: Hvad skall man tänka om män som af blott fåfönga eller personlig ovilja mot en eller annan kongeljledamot, uppträda och förklara sig mot ett med våra tillgångar svarande armborganisationsförslag, för att kasta oss i armarne på ett landtförsvar, som visserligen under en slapp styrelse måste blifva en olycka, en desorganisation, en stat i staten. Och låt oas vidare tänka oas följderna utaf denna allmänna folkbeväpning. Utaf vår icke alltför talrika manliga befolkning, som med hvarje år minskas genom utvandringen, uttages en ganska hög procent hvarje år, för att läggas i garnison och sysselsättas med vapenöfningar samt sedan efter ett par ärs vistande i kaserner och vana vid deras oregelbundna lif återgifvas åt jordbruk och näringar. Det kan lyckas med en kraftfull, klok och tillika buman ledning, men det kan också och tyvärr med största sannolikhet misslyckas, och vi förutspå, att sedan våra landtmannarepresentanter ett par år sett deras förslag satt i verket, de skola tacka Gud, om det förblifvit vid det gamla. Indelningsverket kan visserligen vara för många en börda, men den uppväges icke derutaf, att landtmannens söner i deras bästa år ryckas från de dagliga sysselsättningarne under ett par års förlopp för att dresseras till soldater. Vi vilja icke tala om buru det skall ställa sig för handtverkaren, som redan mistat så många krafter, då han ytterligare skall beröfvas sina yngsta och raskaste gesäller, eller för köpmannen att mista sina biträden. I ett folkrikt land kan det gå för sig, men i ett folkfattigt deremot bär det sig svårligen. Vi hafva temligen noga vägt skälen för och emot en allmän folkbeväpning, och det är oss omöjligt, att gifva vår röst för densamma. Med ett i allmänhet så laglydigt folk som det svenska, kan man svårligen tänka sig sådana uppträden, som i Frankrike; men tidens oro upplöser alla band, och om oroligheter skulle utbryta, hvar finnes någon garanti för ordningens upprätthållande? Om, för att taga exempel utifrån, det icke lyckats för Thiers att samla de gamla soldaterna, buru skulle det nu sett ut i Frankrike? Vi hade fått upplefva ett nytt 93 i förstorad skala, ty hatet till egendomen öch de rike var denna gång större, än dä. Detta torde vara ett memento för de herrar, som tanklöst nog och utan att hafva gjort sig saken kilar, nedlagt derss nej! i urnen. Krigsministern Abelin har emellertid gjort sig förtjent af hvarje redligt sinnad fosterlandsväns aktning och beundran för det mod hvarmed ban i det längsta trotsat denna uppblåsta opinionsstorm och för den ihärdighet och det redbara nit, hvarmed han velat se fäderneslandet till godo.v Sölvesborgsposten yttrar: Genom Andra kammarens halsstarrighet äfventyrar sålunda vårt fädernesland att, under det allmänna jäsningstillständ som råder i Europa, och som ger anledning att stundeligen frukta en sammanstötning af långt värre art än den vi nyss upplefvat, blifva en lekboll för hvilken af de båda mäktiga grannarne, som kan vilja fordra vår medverkan. och har största kraften stt göra dessa anspråk gällande. Om än denna omständighet i och för gig är egnad att ingifva hvarje tänkande fosterlandsvän oro och bekymmer i hög grad, äro dock de af beskaffenhet, att möjligen i någon mån kunna mildras genom den vanliga benägenheten, att i det längsta hoppas det bästa. Vi hafva så långe pjutit fredens välsignelser, att mången, j kanske de fleste, torde hafva svårt att föreställa Big att den närvarande situationen verkligen är sädan, att det är en nödvändighet, att åtminstone vara beredd på att möta faran. Man må nu i denna del hysa hvilka farhågor eller förhoppningar som helst, beroende på hvarsoch ens individuella uppfattning och förmåga att bedöma ne närvarande yttre politiska ställnihgen, det återstår derförutan i alla