Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 2

af hans bragd borde vara oss en maning att mot faror, som kunna stunda, hålla oss rustade och detta jemväl med de verldsliga vapen, som en djupt förvillad tid göra oumbärliga, men framförallt med den sinnets reabet, den förtröstan på Gud och hans mäktiga hägn, utan hvilka alla våra bemödanden skola blifva fruktlösa. Efter att ha erinrat om Sten Stures betydelse för det universitet, hvars ungdom nu firade hans minne, nedkallade predikanten i en glödande bön den Lögstes välsignelse öfver fäderneslandet och lärdomssätet, samt jemväl öfver den varma vänskap, som numera, lofvad vare Gud, förenar med hvarandra Sveriges och Danmarks fordom så bittert hvarandra bekämpande folk. Efter en afslutningspsalm utfördes ett större mosikoummer på den nya, utmärkta orgeln, hvars toner brusade väldigt genom hvalfven. Senare på aftonen firades dagen på de särskilda nationssalarne. Ett ganska stor: antal resande, synnerligast från hufvudstaden, hade tillströmmat för att öfvervara högtidligheterna.