Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 2

nen och spändt för, gick jag ned för trappan och steg med Honorine i vagner. ÅAndtligen åkte vi alla tre hit. ; Grefvinnan de B. berättade hela händelsen med en öfverlägsenhet, en korthet och ett som det syntes hårdt bjerta, som bragte mig, Vidocq, som likväl var så härdad, i ett tillstånd, att jag kände en rysning öfver ryggraden. Men hät var ingen tid till sinnesrörelse; jag måste genast tala och handla, jag återvann också snart min vanliga fattning och frågade vidare: På hvilken gata bor hr v. K.? Hon nämnde gatan och hotellet. Mycket bra, mera behöfver jag inte. Inom några ögonblick hoppås jag att allt skall vara i ordning.o OchH inga dolkstygn, intet spårlöst för svinnando. Intet af detta, sedan ni sagt er ej vilja veta något deraf. Allt skall gå till på det enklaste sätt och ni sjelf, madame, har genom er uppriktighet gifvit mig att medel, som jag kan nyttja på ett sätt, att edert rykte ej i minsta mån lider fa skada, samt att hr von K:s lik skall behandlas, som om han dött i sin familjs sköte, Inom kort tid skall hr v. K:s jordiska lemningar vara i hans egen bostad. Och ni-madamy, tillade jag i det je upptog. min klocka ur fickan, skall inom fem minuter sitta i er egen vagn, som, befriad från sin sorgliga börda, skall föra er till ert hem.x Ack huru mycket skall jag inte hafvs att tacka er för! Gud vet om jag någonsin skall komma att visa mig tillräckligt tackpå emot er för den tjenst, som vi bevisat migle edan hon fallit prefekten om halsen och lidelsefullt omfamnat honom, tryckte hon så härdt min hand, ait det gjorde ondt. Jag Käde näturligtvis Ingen tid att ge bort,