Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 2

I Sten Sture. Vare hens minne af vår tid åt Jännu senere åldrar öfverlemnadt!. ning, om hvars hufvaddrsg vi här lemnat I några korta, ofullständiga antydningar, hvilka jöbenhavn, så hade visserligen ett slags;af sion varit stiftad, men med uppoffring aim janmarks sjelfständighet. Den svenska friI st eten var dock icke betryggad genom slaget pe id Brunkeberg, men deita utgör en vac-jbö er melianlänk i sträfvandena för ernåendetjbhe f detta mål. Den period, under hvilkeniti enna händelse inträffade, är illa beryktad ilsk åra häfder. Långt ifrån att nordens riken jo: å skulle ha varit mogua för enheten, varjh cke ens Sveriges egen enhet då betryggad.!k Jet var svårt att sammanbålla ett rike, burn i sycket svårare då att sammanhålla trenne, lä är det enda föreningsbandet var våldet, som vi ter möttes med våld. Hvad Sverige sär-e kildt beträffar, så var det söndradt genomfc artifejder. Några af dessas ledare gjorde ig till unionens män, under det deras mot-jm tändare gjorde sig till fosterlandets, hvarmedh alaren dock icke ville hafva sagt, att icke vägra funnos, hos hvilka bevekelsegrunden is itäjorde ren, oegennyttig fosterlandskärlek. Till egendomligheterna under desna periodlg hörde emellertid, att om derunder nägot skulle la röras, så skulle det sko med bönderna, visserligen under ledning af herrarne, men dock hufvadsakligen genom bönderna, och deri låg grunddraget för den svenska friheten, Slaet vid Bruskeberg var det svenska folkets ragd, så visst som det är sannt, stt härförarn ensam vinner icke slaget. Sten Sture var dock ledaren och -sammenhållaren, och möjligt är att utan denna !edning och sammanhällning utgången blifvit en annan; men vare dermed huru som helst, så kan i alla händelser till Sten Stures beröm sägas, ett han verkade för det bättre i tidehvarivet och att hans namn är förbundet med sträfvanden för fribet och rätt. Talaren sade sig ej vilja prata på den ära, som borde tillmätes Sturen, : mea han trodde, att det blott efter en vid-J. sträckt forskning kan ådagaläggas, hvad som :. egentligen var Sten Stures verk. Denna forsksing väntar äcnu på forskarens arbete. Te-l: laren önskade och hoppades att det skulel. blifva företaget, och företaget i rent svensk anda, men utan besmittelso af nationslbög-! färden. : Hvad som redan nu kunde säges, det var, att under den period, som började med sleget på Brunkeberg och slutade med slaget vid nd, der Sten Stare den yngre iöl i sitt blod, är Sturarnes minne det främsta i våra häfder, samt ett deras sträfvan och deras misslyckande innsbär för betraktaren mycket lärorikt. Tsl. berörde slatligen den omständigheten, att Sten Sture deu äldre, ehtru han var riksföreståndare med mer än konungslig makt, dock ej eftorsträfvade konunganamnet. Detta kan anses bevisa, att hen var mindre berörd af den menskligsa fåfängan än som vanligen är bändelgen. Det kunde tänkas möjligtatt det varit bäst för landet, om Sten Sture rondlagt en svensk konungaätt, och det bade lerföre varit förklarligt, om han sträckt sin hand efter konupgskronan. Sannolikt är dock, att försöket skulle hafva misslyckats, och det länder Sten Sture till heder att ban begrop detta; ty on statsmans uppgift är, att förstå hvad tiden tål samt att lemna åt framtiden eiler alldsles ötvergilva det som han ej kan genomföra. Stea Sture gjorde dock hvad han kunde: han gal ordning, om han ön ej förmådde befästa den. Skördemannen kom sedermera, ten Sturarnes verk var, att de hållit fribetenvid makt, och förberedt Gustaf Wasas framgång. Hade de lyckats fullständigt genomföra verket, kan et synas som em Gastaf Wase varit öfverflödig och hans verk blifvit ogjordt. Man kan häri finna ett vitnegbörd om försyrens naderbara rådslag och ett bevis på, att lörgängelseng makt är svag emot den makt, som uppehåller verlden. De, hvilkas sträfvanden skenbart synas fruktlösa, kuona höral lärs, att de ej böra förlora hoppet, Sturon framtidstanke måste utan tvifvel ha varit dyster, och dock bar hans verksamhet sin frukt i framtiden, fastän han sjelf var arbetaren, som ej fick sin lön, såningsmannen som ej fick skörda. Fyra bundradeår ha ej förmått svenska felket att glömma Med dessa ord slöt talaren sin minnestecktyvärr icke gifva läsaren någon föreställning om den språkets prakt och den tankornes genomskinliga klarhet, som utmärkte detsamma. Då det, såsom vi hoppas, en gäng blir i tryck tillgängligt, skall det helt säkert af den övenska allmänheten mottagas med lika mycket. intresse och glädje, som det skänkts den talrika semiing, som i går i I Karoliaw-salen åhörde detsåmme. Efter talets slut utfördes af studentkören sången Forntida minnen, vaknen och brinnen, l samt Hör oss, Sveal Under pedgåendet Tuppstämdes .Vikingasäten. Den senare festafdalningen tog sin början kl. 7 e, m., då studentkåren samlades vid långbåtsbamnen och ordnade sig i ett fackeltåg, som med studentkårens baner och nationsfsnorna i spetsen skred uppför Östra Ågatan, ssint Drottninggatan till Carolinabacken, der åtskilliga sånger utfördes, hvarpå AR 8 RR egg