Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 2

Uvilkorligt grep ban i en af klocksträngarne som hängde i närheten sf dörren, och ringde Ringningen gällde mig. Sedan prefekten hade ringt, sade han til grefvinnan v. B.: Det finns i Paris och jag kunde gerne tillägga 1 hela verlden blott er menniska, som är i stånd att hjelpa er ur den ställning, dit er olyckliga stjerna i natt fört er; önskar ni att draga deone man in i hemligheten? Jag har kallat på honom, men ännu är tid nog, att draga sig tillbaka, om ni inte vill förtro er åt honom. Men, jag fppreper det, han ensam är i ständ att hjelpa er. Ånsvarar ni för hans tystlåtonhet? Som för er egen, min fru! Så låt honom kommal Vidocq., sade han, så snart jag tillslutit dörren, denna natt, för några timmar sedan, är en förnäm man plötsligen död. Mycket bra, herr prefekt; ni säger, ati han är död en plötslig död.o Dennpa dams man är borta, men vänder i detta ögonblick tillbaka. Liket af den unge mannen ligger ner i vagnen — i denna dams vaga refvinnan betraktade mig. Jag var likaså lugn, som jag är nu. Jag hörde orden och tänkte efter. Till er tjenst, herr prefekt, svarade jag. Vidoeq! Vi må se till att skaffa denna menniska bort härifråno , -Mannen eller älskaren ? Den döde,, svarade prefekten något torrt. Jag hade mycket väl förstått hans mening, men mina ord hade undfallit mig halft på skämt. Detta är redan något svårares, svarade jag. En lefvande kan man snart bli qvitt: men ett lik? — Ni önskar att jag före daggryningen bortekaffar det lik, som befinne