Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 2

itet, besparingar, upplösning af cortes., och . gatorna bars ett kolossalt porträtt af maralk Prim med orden: Radikaler, låtom 8 försvara oss! anbringade under bilden. olkmassan begaf sig derefter till konzgl. patset, der den ropade: Lefve nationens susrän!, Konungen, Zorilla och många medmmar al progressistpartiet voro närvarande. rdniogen blef ej störd. Sennor Sagasta om på eftermiddagen till palatset på koupgens anmodsn. Enligt Imparcial rådde en konungen att bibehålla det nuvarande abinettet eller gifva Zorilla i uppdrag att organisera döt genom att inkalla i miniören några af de deputerade, som föregåade dagen hade bidragit till att Sagasta lef vald till kongressens president. Den ryska regeriogen, — heter det i en orrespopdens från Berlin till Times af den dennes — har nyligen låtit förse Krontadts fästningsverk med nya kanoner sf svår aliber, hvarjemte dess vailar och jordverk lifvit beklädda med jernpansar. Eit nytt atteri med 12 jättestora kanoner skall anäggas utanför fästet Paul i rak linio med patteriet Constantin, — Vid Litevski och Ozenstochova ha omfattande fästningsanläggingar påbörjats. Den förra fästningen igvr vid Polens östra gräns samt betäcker garne till Moskwa, Kiew och Wilza; der skall upprättas ett ,befästadt läger och ett starkt brobufroud. Afven vid Czenstochova, ida en motvigt mot Kraksu, fästadt läger att anläggas. ad hafva berättat, att några af a stamraarne i Ålgier begifvit kt område, der de blifvit igsete sätt mottagne, af hvilken Zz frangka regeringen utfärdat orer om afsändande ef några örlogsfartyg till Tunis hamn. Dessa uppgifter hafva nu befunnits v-ra mycket öfverdrifna och franska regeringens åtgärd torde inskränka sig till att hos beyen af Tunis göra en hemställan. Om Internationales hemliga konferenser i London, som vi nyligen omvämnt, kunna vi ou efter en korrespondent till Köln. Zeitung meddela. följande detaljer: Internstionales exekutivmakt ligger, zom bakant är, i händerna på en generalkonselj, som her sitt säte i London och består af medlemmar af de mest skilda nationaliteter. Karl Marx är för närvarande den erkände ledaren. Den år 1870 tillämnade allmänna kongressen hindrades genom kriget. Häållandet af en sådan kongress i år hindrades genom den fiendtliga stämning, som efter kommunupproret i Psris öfverallt gifvit sig luft mot denna förening och genom regeringarnes fiendtliga bällning. Derför inkallades till London en bemlig konferens, hvilkens första session egde rum den 17 September. Ändamålet fred denna konferens var rådplägningar angående en bättre organisation af detstora förbundet och en gemensam politik för detsamma. Hemlighållandet icke blott af sessionerna utan äfven af de i dem deltagatide delegerade var för öfrigt nödvändigt för att icke sätta en del af de deputerades från kontinenten personliga säkerhet spel. P I Polighet med programmet egde den första sessionen äfven verkligen rum söndagen den 17 September kl. 5 e. m. — hvarest gör ingenting till saken. Närvarande voro 3 deputerade från tyska länder, 2 från Schweiz, 5 från Belgien, 1 från Spanien, 1 från Irland, 1 från Ungera och 1 från Italien, 1 från Ryssland, 4 från England och 7 från Frankrike eller tillsammans 26, bland hvilka generalkonseljen af egen maktfullkomlighet bade utvämnt 6 inom sig sjelf. Denna generalkonseljbestår för närvarande af 15 medlemmar, hvilka för beständigt ha sitt säte i London. De öfriga 9 fingo Visserligen vara närvarande vid rådplägningarne när de vilie, men icke deltaga i omröstningarne. Af de beslut, hvilka röra organisationen och bidragen, må här endast vämnas, att för Frankrike skall stiftas ett särskildt generelråd, hvilket för detta lands lokalråd blifver den närmast högreinstansen. Hvad Ryssland beträffar, försäkrade den ryske deputeraden, att detta land är särdeles. mottagligt för den socialistiska läran. Isynnerhet äro studenterna derstädes ?mycket mogna för republiken?. Hr Marx, ehuru gjelf chef för ett hemligt sällskap, förklarade sig på det bestämdaste emot alla andra hemliga sällskaper. Udden af denna diatrib vänder sig mot Mazzini. Föreningar af sådan halt som de mazzinistiska måste, såsom Marx eftertryckligt betonade, en gång för alla och på det strängaste hållas på afstånd från Internationale. Deras högsta mål är ju omstörtandet af en regering genom en annan, utbytandet af en bestående byråkrati mot-en ny. Derigezom dödas arbetareståndets sjelfständighetsanda. En hemlig, mystisk makt, som hvar och en skall lyda, upphöjes på tronen. Spionväsendet befordras och hvarje sund, folklig rörelse qväfves i sitt frö. Oafsedt allt detta har Mazzini dessutom den svagheten att tro på Gad och skulle, om ban blott kunde, till sist låta utropa sig till påfve! Härti!l anslöto sig långa och vidlyftiga diskussioner öfver den redan förut inom Internationale såväl som inom arbetareföreningarne framlkastade frågan, om Internationale framgent skall göra sitt mäktiga inflytande omedelbart gällande på det poI litiska området eller icke. En af de franske de puterade uttalade den åsigten, att Internationale i Frankrike icke bar att frukta någon fiendtlighet I från regeringens sida, om den blott antager ickeinblandning i politiken såsom princip. EB anpan I deremot yttrade, att man endast genom ett djerft uppträdande kan injaga fruktan hos den nuvaI rande franske regeringen. En tredje yttrade att l arbetaren icke kan vänta någon befrielse af Internationale, så länge denna förening icke omedelbart ingriper i politiken för dagen, att arbetaren på goda skäl betraktar den politiska och sociala fråI gan såsom ett oskiljaktigt helt och att ingendera ör sig allena kan bringas till en tillfredsställande lösning. Ville det franska proletariatet hålla sig A afstånd från politiken, skulle det derigenom helt och hållet gifva bourgeoisien fritt spelrum. Ämnet diskuterades ännu i flere sessioner, och slutligen behandlades den frågan, om och hvarföre och huruvida det vore önskvärdt att få in rätt många arbetare i engelska parlamentet och i andra I staters folkrepresentation. En af de franske deputerade förklarade, att Å han för gin del skulle afgjordt motsätta sig inväljandet af arbetare i franska nationalförsamlingen. Att hålla sig på afstånd var nemligen i Frankrike alls icke liktydigt med overksamhet; det var tvärtlom aktion i ordets bästa mening. Man förstår .I dermed revolutionen, och endast; på denna väg har den 4 September kommit till stånd. Härpå Å svarade en schweizare, att han för sin del alis licke kunde gilla denna uppfattning, utan tvärtom I måste förfäkta den åsigten, att man genom att Täta arbetareståndet biitva starkt representeradt i I nä fana vann? Ht4t madal frunaan