Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 2

nåden att få tala nägra ord med henne. Visserligen var det oriktigt, då verlden lätt kunde tyda det illa och emedan en förskräckJig händelse blef följden af denna olycksaliga jsvagheot. Vid ordet händelse, som erinrade grafvinsan om hvå? som fört henne till polisprefekturen, p.ömde hon dö retoriska omskrifs EN -sills, nästan utan att veta ningar, som hon mes z : å det sjelf betjenat sig at och hvilka äfven dan djupast sjunkna qvinna begagaar sig af när den inför en man af intelligens och hög ställning är tvnogen att tillstå förlusten af sitt goda rykte. Med en gtöpande förtviflan utropade hon: Denne unge man var mm älskare! Ja, min älskare i sex månader, olJer från den tid, då han kom hit med den österrikiska ambassaden, för att fortsätta sina militära studier. Denna nakna förklariog var af stor fördel för prefekten, hvilken, efter början af detta sällsamma skriftemål, blott hade väntat på en enda ljasglimt för att iå veta hvad som fört grefvinpaa till konom. Nu såg han redan slutet, det vanliga slutet af slika historier: äkta mannens oväntade hemkomst, älskarens flykt öfver taken, den flyende hustrun, som nu infann sig hds honom för att begära hans beskydd mot nåånnån, SOM hotade med misshandling eller till och jmed mord, i fall hom åter vågade sätta foten i hans hus. — Men prefekten tog, som man snart får se, mycket fel i denna sin förmodan. Efter att denna öpp: Ina bekännelse undsluppit grefvinnan, Val lbon så att säga mnödd och tvungen att lsluta sin historia. med lika stor uppriktighet I Grefvinnan de B. omtalade nn vidare, at fastän hon älskade hr. v. K. (så hette der unge officeren) lika högt som han henne, Er hade bon likväl, sedan fyra dagar tillända