Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 2

På flere ställen i vårt land — ehuru icke i hufvudstaden, der det i främsta rummet borde ske — firas i dag minnet af den strid, som tör 400 år sedan utkämpades på Brunkeberget och som slutade med en fallständig seger för den svenska tolkhären under Sten Gustafson Sture. Dennaa strid var icke väldig till omfång, om man betraktar do kämpandes ömsesidiga styrka och mäter den efter nyare tiders måttstock, men den var vigtig och betydelsefull i sina följder och framförallt genom den starkare sjelfkänsla och det nationella medvetande som derigenom framkallades hos svenska folket och den är derföre väl värd att erinras och firas framför många andra lyckosamt utförda strider af långt större dimensioner. Icke blott i vårt land, utan äfven i de tvenne brödraländerna kan man med tillfredsställelse minnas den dag, då å den ena sidan kämpade mestadels svensk allmoge under sin folklige anförare, ädagaläggande den varmaste fosterlsndskärlek, det berömligaste dödstförakt och den outtröttligaste uthållighet och å den andra en tysk konung, som kommit i besittning af Danmarks tron, liksom han äfven bemäktigade sig Norges och Sveriges, och hvars här till största delen utgjordes af tyska och skotska legotrupper, ehuru den äfven inom sig räknade ett antel svenska, danska och norska herrar med deras sveoner. Unionens stora tanke måste stranda, dels emedan den kom för tidigt, dels emedan den i utförandet förvrängdes och bortfuskades af