Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 2

ångt ringare utveckling. Man kan af dem få höra sådana yttranden som kriget är cke vär sak och våra söner skola icke pli soldater, Den legitimistiska adeln har i detta hänseende vida mera personligt mod in bourgeoisien och lifvas af en vida större benägenhet till uppoffringar. Dock tviflar man på, att Thiers i detta stycke skall kunna genomdrifva sin vilja, enär den offentliga meningen är fast öfvertygad om att Frankrike icke kan skaffa sig upprättelse af Tyskland, såvidt icke allmän värnepligt införes: Af de enskilda förändringar i armåns örs ganisation, som krigsministern göhömdriftjå eller ämnar införa, nämnes generalstabens arekaffande såsom en egen afdelning och dess rekryterande från de särskilda vapnen; upplösning af gardet, som hittills varit en privilegierad kår; afskaffande af allt, som endast är yttre prål, men icke till verkligt gagn, såsom sappörernas björnskinömösöor, yzor och förskion, och dertill kommer säkert orkså en motsvarande inskränkning i grannlåterna på officerarnes uniformer. Både infanteriet och artilleriet, synnerligast det sistnämnda, förstärkas. Kavalleriet behåller sin förra storlek, men indelas icke i så många slag som förr. Man undrar endast öfver, att lanciererna indragss och att det tunga kavälleriot förökas, då den lärdom, kriget gifvit med hänsyn till de pronssioka uhlanernas förträtilighet, tycktes ha bort leda till ett motsatt beslut. Vid det nu påbörjade sammandragendet af soldaterna i kärer, skall man koncentrera dessa senere mer än förr och borttaga garnisonerna ur en del mindre städer. Äfven har man gjort en början med att låta soldaterna dagligen exercera, såsom förhållandet var med den tyska armån till och med under kriget, ÅAifven söker man sysselsätta officerarne med intellektuelia arbeten, hväribland ingår att de äro obligatoriskt förbundna att lära tyska. ÅA andra sidan har krigsministern utfärdat ei ällvars ligt förbud för officerarna att visa sig i sällskap med lösaktiga qvinnor, och för att kanna öfva tillsyn häröfver ålagt dem att alltid vara i uniform, under det de förat alltid atom tjensten voro Civilt klädda. Trots denna förordning har man emellertid helt nyligen sett tvenne officerare i full uniform dansa can i Maebille, hvarför tidningarne fordra, ett krigsministern skall statnera ett allvarligt x-mpel. . I Joornel des Dbvets har Michel Chevaler y!vit en bild af den finsnsiella ställningen i Frankrike, som är temligen mörk. Hr dela Bouillerio hade nemligen i sin rapport till 1 vionalförsamlingen beräknat den hädanefter Jå den franska konsoliderade statsskulden wslande ärlige räntebördan till 723 millioner ocs, nemligen i runda tal: 360 mill. för deå panda skulden före kriget, 5,510,000 för de 1 egge af kejsarna och Gambetta upptegna en, 138,823,000 fres för två-milliardersE af 1861, 150 mill. för de andra tre ..illiarderna, hvilka, som bekant, skola betelas iyskorne med 5 procent, slutligen 10,250,000 fres ränta på den ereättning, som illfaller öetra jernbsnan för de linier, af ilka tyskerne satt sig i besittniog. Mihel Chevalier uppställer nu en noggrann beräkning, som kommer till helt andra resulrater. Vi meddelä ur den apmärkningsvärda artikeln följande: . Till de af hr de la Bouillerie uppförda poster komma ytterligare följande: 1:o de till skadeersättnivg åt de af invasionen hemsökta departe inEniena beviljade 500 millioner; bli de upptagna på samma vilkor som senaste två-milliarderslånet, så uppstår der en räntebörda af 24,700,000 francs; 2:o de oafvieliga utgifterna för återanskaffandet af förlorad krigsmateriel af alla slag, för reparation af de gamia och uppförandet af nya fåstningsverk, till återställandet i brukbart skick ef vägar, kanaler och jernvägar. För allt detta har man att tacka ingeniörofficerare, gom förlorat iafvudet, vägingeniörer, som icke hade en aning om strategi, och folk af alla slag som i sin galna ifver då och då på höft trängde broar i luften, tängde kanaler och gjorde vägar ofarbara. Så fårstördes statsbyggnader af fienden och stuckos i brand, och kommunens dårhusbjon uppbrände herrliga byggnadsverk. Vi skulle verkligen bort katta oss iyckliga om vi för alla dessa föremål j behöft upptaga mer än en half milliard, men iaed de 300 millioner, som staden Paris skall ersålla af staten för den af densamma presterade krigskontribution, komma vi till trefjerdetels milVard: således ha vi här 37,700,000 francs i ränta !Ira minst; 3:o. Hr de Ja Bouillerie bestämmer åntorna för de tre återstående milliarderna till 150 millioner och har deri rätt, så snart fråga biott är om året 1871. Men inom tre år, allra seriast, måste sjelfva kapitalet upptagas och ännu kan ingen zäga till hvilken ränta. Lägger man senaste lånets ränta till grund, så blir det icke blott 150 millioner, utan 208,235,000 francs iränta, d. Vv. 8 ett plus af 58,235,000 francs. Dessa tre poster gifra således tillsammans ett plus af 127 till de af hr de la Bouillerie beräknade 723 millioner i ränta. Men detta är ändå icke allt. Kriget har bringat franska bankens tillgodohafvande hos staten upp till den oerhörda siffran 1530 millioner franes — sju gånger så mycket som bankinrättningens kapital utgör! Denna ställniog är för den allmänna krediten och handeln alitför betänklig, att man icke under den närmaste tiden skulle uppbjuda ailt för att reglera den. Um staten således upptager älven denna summa på de vilkor som detta är betingats, så uppkommer derigenom on ytterligare räntebörda af 106,000,000 francs, så att vi för förräntandet af den konsoliderade skulden kommer till ett belopp af 956 millioner francs. Detta var nu den konsoliderade skulden; men härtill komma ytterligare den sväfvande skulden, kautionerna, civiloch militär-pen sionerna, räntegarantierna för jernbanorna och andra särskilda skulder, å hvilka staten afbetalar visst om året, tillsammans minst 45 mill. i ränta, så att sålunda Frankrike, som år 1813 hade att erlägga ett belopp af 63 millioner, efter de hundrade dagärtte 165 millioner, efter Juliregeringen 173 mill., efter 1848 års republik 228 mill. och vid andra kejsardömets fall 360 mill. årligen i ränta, numera får betala en milliard årligen, Men fioner häraf — så slutar hr Chevaler — hvilken dyster framtid väntar det desorganiserad2 och lemlästade Frankrike, Ända till revolutionen 1830 voro statens utgitter tillsammanstagaa icke så stora som nu räntorna på dass statsskuld äro. Den sämsta tjonst man kunde göra landet vore, att man dolde för detsamma dess ställning. Derför ha vi tvärtom gjort till vår uppgift att