Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 2

scep ett kuveri på bordet, hvarest det alltid till tjenstomännens behof låg en hög deraf, tog ett visitkort ur deh Hin brefväskan, hvari banknoterna hade legat, stoppade korfet i kuvertet, förseglade det och i ett nu var det i prefcktecs band. Hsn böt sigillet, läste, hoppade till, efter tt ha sett kortet; läste omigen, giek barfotad bort till lampan, för att öfvertyga sig om, att hen icke tog: fel om nemret och sade Sutligen med ett ansigtsottryck, brarpå både ryfikenhet och förväning stod att läsa till Caron! Låt denna dam komma in i mitt kabipett, jag pårtläder mig och skall straxt vara hos henne. Gå och tebandla henne med största möjliga höflighet. viket namn stod på kortet? Den sköna grefripnen Helene de B:3, en af de mest blixtrande stjernorna på borgarkonungens hofhimmel, Och hvad ville den sköna och stolta grefvingan Helene de B. en timma efter midnatt och i en fomton graders kyla hos polisprefekten? Polisprefekten och denna dan, som i två timmar hade stridt för att komma till honom, stodo nu framför hvarenåra. Det var lagen villfarelse, intet bedrägeri; det var verkligen grefvinnan. Af de mångas framstående damer uuder Ludvig Filips regering var hon Pn af dr skönaste och själfolloste, den der icke endags; var en drottniog i salongerna, ota0n, efter hvad som påstols, äfven på reoeringen hade stort inflytande, ett inflytande, som, om det precist icke rådde öfver krig och fred, likväl var stort nog att räda öfver on minisiors öde. Intet under derför, stt prefekte ; förvånades högligen öfver, att so 0 så berörod dam hos sig, han var en smuls örlägen för de svårigteter, han hade be