Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 2

PALL avb la väta INnecSlUuten I Cr forvlarände väl: vilja och vänskap. — 2 I Trots inrikesministern Lambrechts förklaring inför den permanenta kommissionen angående ryktena om bonapartisternas stämplingar, hvilka han förklarar för öfverdrifoa, vill dock icke den allmänna meningen i Franpkrike låta lugna sig. Också uppträda imperislisterna på ett sätt som mer än väl förklarar denna cero. Deras organer föra ett språk som stode segern för dörren, och den oblyghet, hvsrmed de söka rentvå exkejsaren och hans ministrar från skulden till Frank-! rikes olyckor, utgör ett bevis på hur säkra de känna sig. Semma oförskräckthet och samma trots för den allmänaa meningen lägga äfven de imperialistiska kotyfcerna I dagen i de tal, hvaruti de vände sig till valmäsnen i och för erhållandet at en plats i generalråden, hvilka äro den port hvarigenom de söka smuligla sig in på den politiska skådeplatson, Korsika, det gamla napoleonistiska stamhället, ämnar till och med direkt i nationalförsamlingön insätta den ryktbare Rouher, hvilken nyligen fråa Korsika riottagit en af två tusen vealmän undertecknad adress af följande betecknande innebåll: Min herre! I det undertecknade valberättigade i Ajsccio beklaga, att omständigheterna förmått hr Severin Abatucci att nedlägga det mandat, som de uppdragit ät honom och som han beständigt bar fyllt på ett så värdigt sätt, tacka de er för, att ni vill mottaga uppdraget att representera dem i natiopalförsamlinsen. De känna sig lyckbga stt kunna understödja den utmärkte man, om i tjugo är lar värvat kejsardömets sak, hvilken så nära är förecad md Frankrikes framtid och välfärd. Er vältaliga stämma skail lära Ixvdet hvilket skamligt förtal mäunen så den 4 S-p-: tember och derss efterföljsre hafva sökt ut-breda om kejsaren; hon aksil bringa den i närvarande stund så misskätvia sanniugen och den misskända rättfärdigheten stt stråla il förayad glans,, Icke fullt så oförblommeradt, men dock tydligt nog, yttrar sig Clement Duverrois nya tidning LOrdre, som förklarar, att xom Thiers regeringssystem misslyek ag skall Jandet helt naturligt återvända till den enda regering, som skänkt det tjugo år af ordning och inre fred. Ställas dessa yttranden i samband med åtskilliga andra omständigheter, såsom att i Paris bildats eu imperialistiek klubb, som redan räknar flere tusen medi att napoleonistiska demonstfa kommi. i armån, så måste det modgifvas, att msn har allt skäl att betrakts det kejserliga partiot med misstrogna blicksr och icke låts insöfva rig af nägra försäkriogar om dess resignatiön. Detta tyckes icke heller Thiers göre, Om man nemligen tro Französrische Correspondorz, hvilken berättar, att han på korfidentiel väg låtit underrätta eXkejsaren, att ban vore besioten ätt med stränghet inskrida mot de bonapartis:iska stäwpliogsarne, att det derför måhända låge i etkejsarens intresse att i tid varna sioa anhävgare för alla öfverilade företag. Naturligtvis hade kejsaren six ingentipg avgeläpgvare än att lugna Thiers och förklarade att slla dynastitka intriger, som man på senaste tiden tillskrifvit havs enhänvgare, hade skett mot hans vilja, om do verkligen företagits, och stt han tvärtom uppmeanst siöa erhängars att lemna åt tiden allenz att rättfärdiga hocom och skaffa seger åt bans trooanspråk. Han lär till och med ha lofvat att utfärda ett öppet bref till armens officerare rörande detta ämne, för ait visa har allvarligt han menade. Meu om också ett dylikt bref komme ett utfärdas, eger man dock rätt ett betvifla Napoleons villighet att hänskjuta allt till tiden, ty hans föregåenden bevisa till öfverflöd, att han städse sökt gå denna ailierede i förväg red andra verksammare medel. Det utskott, som nationslförsamlingen tillsatt för att undersöka de officersatnämningar, som skedde under kriget, bar nu fullgjort sia uppgift hvad generalerna angår och dess beslut eksll snaft komme att sättas i verket. Äfven krigsministörea är iftigt sysseleatt att reorgavisera armea, Scdan de särskilda efdelnligarna uu blifvit upprättade, förenas do till kårer, som skola hafva samma organisation i fredssom krigstid, för ett derigenom vara i stånd att efter mycket kort förberedelse kanna draga i fält. I detta hänseende Har säledes Thiors antagit det preussiska srstemet, under död kan änuu såsom förut kämpar mot införandet af allmän värnoepligt. Dels fruktar ban nemligen, att armån, om den icke till största delen blir sammandsatt af landtbor, skall vara alltför tillgänglig för revolutionäfå pårorkningar; dols nienar han, att införandet af ailln värnepligt ska!l medföra en fullständig de organisation sf arsens kadrer och först om 10—12 år gifva Frankrike en daglig arme; dels delar han också böurgedisiens ovitja mot den obligstoriska krigstjensten, och ver, att han mycket lättare skall kunna få 100,000,000 mera i nya skatter, än dess beredvilliga samtycke till dena a uppoffring. Trots alla olyckor skall medelklassen icke gå in derpå, såvida saken icke ordnas på det sättet, att icke alla utskrifvas, utan de högre npmren genast konma i reserven, som erhåller en mma Ps RSSTSNSRSMIOE 0 KASSETTER ADA LA KATE I AR ÄR AAA mr oc a å bordet, hvarest det alltid Khag 1284 am hö daraf I gcep ett kover CET PR Ser