Aftonbladet – 3 oktober 1871, sida 2

ia för förslaget, men da I dag mailet var skar ket jarran, ville han uttala sina äsigter såsom någ åd till dem, som framdeles komma att be-1 pi handla frågan. Han antydde derefter pålme sina i en afgifven motion framstälda etänk-jjg; igheter i afseende å medelsiffren för aflöninfal sen och i afseende å torpen. Hvad tal utilhy lenna fråga mest fruktade var prejudikatet do afseende å grundskatterna. Han bade utilgcl detta hänseende redan vid 1863 års riksdag ige uttalat en varning, då ban erinrade om an-jtje gelägenheten af att få frågan om grundskatyet terna ordaad innan den nya representationen iatt toge den om hand, emedan man ej behöfdelpa vara spåman för attinse, att iden jordegare-) intresset skulle få en betydlig styrka. Hanisk v:lle dock nu ej rösta hvarken ja eller nej! go utan ned!ade sin röst. no Hr Wallenberg var den ende ledamot inom Ijåt denna kammare, som riktade ett klander mot! ha regeringen för det hon sammenkallat den ur-på tima riksdagen, hvars behöflighet han ej ut; kunde begrips. Hade frågan behandlats vid li. en Isgt.ma riksdag, hade det ålegat fisens-1ijn, ministern att visa hura medel skulle tagas!po till den million årligen, som förslagets antagavde skulle medföra, men nu förbigicks helt och hället denna vigtiga omständighet. Hr? Reutersvärd replikerade detta yttrande, la uttslande den åzigt, att då regaringen eger rätt att geammankaila urtims riksdag, så bade ;,. hon haft goda skäl att för en sådan frågalns som den förevarande, hvilken räkallade re-!p. sresentanternas odelade uppwärksambet, sam1 .; mankalla (n sådan. Slutligen sporde tal. medi ds hvad rätt motståndaroe framkastade påstäendet stt de som röstade för lörslaget gjorde; det fastän de icke giliade detsamma, de Mean skred härefter till votering, då lag-)( förslagets första paragraf antogs med 75 rö-7, ster emot 44. Ionsn vi afslota devna korta öfversigt af förhandfingaroe böra vi nämna, stt utom de af oss i går omtörmälda talare, gom uttalade ett ogillando af den famösa, mot krigsministern riktade strofen i ntskottsbetänksndet, yttrades ett sådart ogillande jen väl med myeken skärpa at br Bergstedt, Hallenborg och Wallenberg, bvilta fromböllo såväl det inkonstitutionella som det otillständiga och obefogade i utskottets yttrande. Slutligen böra vi icke helier lemna 085märkt, att bland det kong. förslagets mor ju. ståndare, synuverligast bland de skånskalr magnaterna, det uttalandat ofta upprepades, A såsom det tycktes på grund af en mot dordre, att man ingalunda kuude medgifva att vi voro föravarslösa. Vi bade våra fem bevärla ringaklasser, af hvilka de två första kundej öfvas hura Järga som helst, om medel dortill lemnedes. Med dem coch med ett ordnadt sjöförsvar kunde vi ganska väl värna 088, gå de Första kammaren företog i går afton till afgörande äfven förordningens 2, som i mom. 1 innehåller bastämmnelseröa om rota-1u hålleres skyldighet att hålla bostad ete. åtj? eoldaten. Detta noment blef på yrkandej? af br v. Koch, frih. 2f Ugglas samt gref-å4 varne C. G. och O. Mörnor till utskottet IP återremitteradt. För bifall telade hr Faxelt och statsrådet Berg, Återremissen beslöts! med 55 röster mot öl Samma T:s mox, 2, deri bestämmes skyldighet för rotehållare att som lön gifva soldaten 80 rår, dock me rättighet att efter aftal wed soldaten i stö let för pengar lemna jord, biföils efter nå gon öfverläggniog samt efter votering medi. 59 röster mot 34. Minoritesten röstade iörj återrerhiss. d I Andra kommaren uppträgde först herr Ribbing och uttalade sig i ett vidlyttigt och sakrikt anförande mot utskottets hemställan dervid isyanerhet batraktende frågan från dess ekonomiskt-statsrättsliga sida. Talareoj) fann K. M:ts iörsleg vara förtjent aw ged-j kännss, ehuru det dermed ingelanda vore sapdt att det vore det bästa möjliga, menj! skulle man vänta, tills man kunde få det absolut bäst, ficge man vänta i oändlighet. Hr Wijk hade bögeligen blifvit bedragen i de förhoppniogar, han hyst att regeripg-o8 tillm tesgäsnde skole med ett dylike från ropresontationens sida besvaras. Talaren bade funvit att hela resultstet af utskottets betänkande vore den påfliga ofelbarhetens .nov ossumus., och att kka litet pu som vid örra riksdagen det sista ordet å represenltationens sida blifvit sagdt, Regeringens förslag förordades af talaren, som påpekade, att de förbättringar, som i detsamma kundel! tarfvas, läte sig sedermera gesomlöras, samt ii att det endast gällde att bibehålla indelnings4 verket, intilldess det visat sig, huruvida naItonen vore benägen att underkasta sig en mängd ökade utgifter för införande af ett dförsvarsväsen, bygdt uteslutande på grundvalen. af allmän värnepligt. Tal. slutade med J att uppmana alla, som stodo på samma sida Taom han, stt med föreskarde al sins egna åaigter i afseende å mer eller mindre vigtiga detaljer, förena sig om bifall till K. Mits I förslag. ) Ht Key replikerade åtskilliga af ås föreI gående talarns och tramhötl blapd annat, att Orsakerna till dröjsmålet med frågans afgörande, hvilket dröjsmål blifvit så mycket l I klandradt, låge de!s deri, att frågan blivit!! gjord till en ekocomisk — och härtill her? Ihr krigsministern givit företa uposlaget, dels dock i den metod, som utbildat sig att be-)3 Iekylla motståndarne till indelningsverkets biI bshållande för idel egennytta. Tal. ansäg emellertid, att såsom frågan nu gestaltat I sig, lände det representationen til heder, att Iden icke gätt för bastigt till väga — och Iså skulle säkerligen äfven historien ea gång I komma att döma. Vid ireamställandet afenj! mängd detaljanmörkningar mot K. M:tsför-! j slag, sökte äfven denne talsre visa, att detsamma i vissa delar stode i strid med åsigI ter, dem hr krigsministeru vid andra tillfällen uttalat. Talaren protesterade slutligen I mot beskylisingen ant han och den sida, han tillhörde, skalle vara likgiltiga för införande af ett förhättradt försvarsväsen samt yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Sjöberg underkastade utskottets betänkapde en utförlig och mycket skarp kritik, Loch fäste sig isynnerbet vid de allmänna ordalag och mer eller mindre poetiska fraser, hvarmed utskottet rört sig vid framställandel? af det som skulle föreställa åsigter rörande den stora frågan. Härigenom hade hela be-j! tänkandet blitvit fullkomligt värdelöst såsom ledning iör uppgörande af något nytt förslag, !? Doatta vore så mycket besynneriigare, eo: inan ju fordrade; att regeringen skulle uppgöra d ett nytt förslag, , Talsren yrkade. bifall tilll? s