Aftonbladet – 3 oktober 1871, sida 2

jan både från den ena sidan och från den nåra klandrade regeringens förslag och litet var ur olika synpunkter hade anmärkninsr att göra deremot, så vore detta ganska aturligt, emedan det vore ett bemedlings5rslag och kompromissens väg vore den enda vöjliga, för att försöka få frågan löst. Med kärps, men med full parlamentarisk värdigat, tillbakavisade talaren grefve Posses hätka personliga utfall på förmiddagen och utalade ännu en gång, huru berättigad man .unnat vara att vänta, det bemälte grefve u skulle behagst säga ut sitt sistå ord ich visa, hvad ban bär i skölden. Her Kolmodin (som önskade återremiss), Kallstenius och Åstrand uttalade sig i vältaiga anföranden för nödvändigheten af försvarsfrågans ofördröjliga lösning cch för reseringens förslag, hvilket äfven förordades Mt hr J. Bergström. Emot detsamma upprädda hrr Jöns Persson, Ola Jönsson, Törnfelt och Carl Ifvarsson. Den sistnämnde, som vid senaste riksdag var så bestämd och tajad3 i ett ystiskt orakelspråk, var numycket deciderad och lät otvetydigt förstå; att någon utsfrRekulna af den allmänna värnepligten aldrig skulle antagas med mindre man medgåfve indelningsverkets sflösande på bil liga vilkor. Han förmenade äfven, att ord fallit under diskussionen från motsatta sidan, hvilka bure vitna om öfvermod och lust från de mera bildades sida att agera skolmästate och som således ej vore egnade att befästa det goda förhållandet mellan de olika partierna. Man borde akta sig att på detta sätt reta landsbygdens representanter så länge, att dessa en gång skulle låta ce, hvem som hade makten i händerna. För detta hot fick hr Ifvarsson uppbära skarpa tillvättavisningar såväl af hr Sjöberg gom af statsrådet Bergström, hvilka läto honom förstå, att om det vore fråga om att jåta motståndarne få erfara, att man innehade den politiska makten, sä vore det väl något otillständigt af en fraktion, som dock utgjorde en minoritet inom hela representationen, att vilja betrakta sig såsom maktinoebafvare, och att, om meringen vore att hota med våld, svenska samhället ej vore så hårdt skakadt i sins grovdvalsr, att regerivgen j hade makten i händerna att upprö thälla aktningen både för grundlagens och den civila lege s helgd. Hr Ifvarsson förklar: de emellertid, att allt berodde på en ;sissuppfatin ng af hens yttrande och att hans menicg aldrig varit ait uttala nå on hotelse, uten endast en varning till motsatta partiet stt ej onödigtvis rets sina motståndare, Härmed var diskussionen afslatad öfver första punkten af betänkandet, hvilken vid dan derpå följande voteringen bifölls med 109 röster exot 78, hvilka afigå.vos för bifall till det k. först: get. Sedan voteringsresu!tatet blef bekant, afgåfvo en mängd represbutacter, nästan alla de, som röstat i minoriteten, men icke förut yttrat sig, sina reservationer till protokoilet,