Aftonbladet – 2 oktober 1871, sida 3

fraktionerna, som än lyckas lyfta sing med1 lemmar fram till konungens rådsbord, skall äl straxt finna mot sig en opposition, bildad tjej biott af den förutvarande minoriten, utan jerjemte utgången från den segrande majori-etens egna leder. Detta synes ej båda godt ör den tid, som kommer, och hvad värst är a? allt, det uppskjuter den vigtiga frågan allt ängre och längre, gifve Gud, att den ej uppkjotes, till allt är för sent. Af så mycken större vigt äro derföre de öfverläggningar, som gnart stunda. Förposten i Göteborg innehåller under rubriken En ny seger för nationalitetsidberna öljande intressavta artikel: Under den nu rådande stiltje i det politiska lifvet, då alltiog synes atå föreänkt i fålig väntan på hvad som komma skall (det nu beståendes fortfarande begiånd kan ingen tänkande menniska tro på), måste en så mycket större uppmärksamhet väckas af de tyska eller eljest tysksinnade tidaingarnes ilskna och häftiga APErepp mot österrikiska regeringen och den inom densamma rådande Hobenwartska roinistören samt de bögljudt utbagnnade kraftåtgöärder och ifriga protester, med hvilka tysksionade medlemmar i kronländernas särskilda landtdagar fortfarande illfänas att mota och omintetgöra dess federalistiska planer. Att döma efter skriket och skränet, måste bär vara fråga om något riktigt stort eiler allvarsamt; och eburu skenet, i slikt fall oftast bedragers, hehöfver man endast rätt uppfatta sakernas sammanhang för att tili fullo uppskatta vigtenioch betydeisen af den nu pågående reformatoriska rörelvå daga österrikiska kejsaredömets cisleithanska halfdel. Den år 1866 förda striden med Preussen om de från Danmark röfvade hertigdömena, hvilken, som bekant, ledde till ett fullständigt nederlag för det österrikiska kejsardömet, medförde ej blott dess atjagande ur det tyska rike, som efteråt förvandlats till ett preussiskt kejsaredöme, samt förlusten af dess sista italienska besittningar, utan deu hade ock, till gengäld, det goda med sig, att upgrarne sent omsider kommo till sin rätt igen och återvunno sin efter år 1848 förlorade sjelfständiga ställning såsom ett eget konstitationelt konungarike inom den på det viset tudelade österrikiska kejxsrestaten Usgern nod sisa lydländer: Siebenbörgen, Slavonien 0. 8 v. på andra sidan eller öster om gränsfloden Leytha, utgör sedandess den större strängleithanska halfdelen af Österrike, der ma2yarerna, eller upgrarne i egentlig mening, äro ertända herrar och herrskare, såsom det inflytelserikaste, mest bildade, men framförallt det enigaste och i alla hänseenden ädlaste foiket inom denna del af det i nationelt hänseende ytterst brokiga kejsarriket. eningen var, från den på den tiden rådande regeringens sida, att den återstående på denna eiler vester om Leytha belägna cisleithanska Fdelen eknvile på samma sätt bophållas till en sluten enhet i och genom tyskarne, Bom den transleithanska genom magyarerna. Viljan var visserligen god, eller rättare anspråken och sjelfförtroendet mer än tillräckliga från tyskarnes sida; men olyckan var att det i det stora hela stannat dervid och ingalunda motsvarats af kraften eller förmågan. Galizien, Österrikes del i det fordna konungariket Polen, skildt genora Ungern från det egentliga cisleithanska området, är rent slaviskt, eburu försvagadt genom inbördes oenighet mellan polackör och ruthener, och tyskarnes inflytande kan der anses lika med boll. Så mycket större har det deremot hittills varit i de återstående delarne af det österrikiska väldet, och då rikets hufvudstad, Wien, ör rent tysk, likasom den provins, inom hvilken den ligger, det I gamla markgretskapet Österrike, som gifvit kejsardömet sitt namn, har det varit heit naturligt att tyskarne under det absojuta evväldets dsgar helt och bållet hade makten och gjorde hvad ie kunde T för att inbilla sig och andra att Österrike i sin helhet var ett tyskt land, hvilket det likvisst endast till minsta delen är, om ock tyskar öfverallt innästlat sig och efter förmåga slagit under sig de böata brödstyckena. i Böhmen och det ända till år 1849 dermed förenade Mähren, med en sammanlagd folkmängd af bortemot 7 millioner menniskor, är ett gammalt csechiskt konungarike, som endast på grund af firtorrnål och alägtskapsförbindelser ursprungligen örenats med det egentliga Österrike, Det var alltsedan hussiterkrigen i förra hälften af 14-hundratelet ett af protestantismecs hufvadfästen; men i första begynnelsen af 30 åriga kriget, hvilket just uppstod i B5hmen, säsom en följd at katolikernas beteende gentemot protestanterna, hvilka på den tiden utgjorde tvåtredjedelar af befolkvingen, vunno de förra en afgörande seger på Hvita berget vid Prag den 8 November 1620 och begagnade den med en oerhörd grymhet. Allt skälteris blef med jesuiteroas bjelp i grund utrotadt af hans afira katolskaste majestäte. Tusentals adliga slägter jagades från sina gods, och mer än 30000 familjer, att icke tala om allt det folk som förgicks i kriget och religionsförföljelserna, tviogades att söka sig en tillflykt i främmande länder. Landet blef på vida sträckor öde, och tyskarne försummade icke att tillegna Big de öfvergifna besictnicgarne. Czechernas sak syntes för alkid förlorad och det tyska väsendet hotade allt mer och mer att taga öfverhand. Så har det ock allt sedan gjort i det yttre; men det inre nationella lifvet har icke dött bort utan just genom förirycket vuauit nya och ökade krafter. Redan för 20 år sedan uträknade man att czecherna utgjorde ; af befolkningen i Böhmen samt icke miadre än 3, i Mähren; och sedan desg har här, likasom öfveralit i Europa, der tyskarne bo tillsaamans med främmande ifskrattiga ersoner, czechernas antal otvifvelaktigt ökat sig i förbållande till tyskarnes. (I Ungern och Sydtyrolen ha de nästan helt och hållet försvunnit.) Redan är 1848 måste czecherna i Prag med våld kufvas och sedan ha deras inflytaade och anspråk allt raera ökats. Länvge har regeringen stått emot; men nu har den, under HBohenwartska miniatern, tagit första steget att godtgöra 2!(, århundrades blodiga oförrätter. Den då September detta år öfverlomnadesa till böhmiska landtdagen ett budskap från kejsaren, hvari han förklarade sig villig att ånyo erkänna Böbmens sjelfständighet samt att i Prag låta kröna sig såsom dess konung, och på samma gång förestog en ny författning, genom hvilken landets verkiiga nationalitet skulle komma till sin rått. Det är häröfver som tyskarne nu harmas så djupt och lsrma som vore bär fråga om ett öppet våld mot dem, och detta oaktadt regeringen på sarma gång föreslagit de mest nogeranna bestämningar till skydd för tyskarne och deras nationalitet. Det är uppmuntrande att se, huru äfven i desaa våldets dagar ännu en under ärhundraden förtryckt och misshandlad nationalitet kommit till sin rätt, utan väld och utan främmande hjelp; genom troget och enigt fasthållande af kärleken till fosterlandet såsom vi kaila det, till folket och nationaliteten såsom det heter i Böhmen och andra mindre lyckliga länder. Och man skulle då kuuona inbilla sig eller andra att Sverige .och Norge, och Danmark, icke skulle kunna försvara sig och sin rätt, om de blott vilja! a viljan är det blott som fattas och den fasta iron! tt Prev iom So fr me ESO TANKER