Den förflutna veckan utmärktes icke af några särdeles märkvärdiga tilldragelser, ty att försvarsntskottet sramlemnade sitt föravarslöshets-utlätande var visst icke märkvärdigt. Aaonon för kort tid sedan kunde sn hefrva funnit det något besynneriiat, men de sistförfatna veckorna hafva på det follstöndigaste upplyst nationen, att frågsn icke gäller att söka skydda fösterlandet, utan att på det fattigas folkets bekostnad vinns ekouvomiska fördelar för vissa egendomsbesittare samt att för vissa politici få sjelfva komma till makten, Det är alltssmmane. Låtom ofs icke göra 028 några illusioner inom ett samhälle, der man fordrar ereättning för uppfyllandet af en oeftergiflig msdborgerlig pligt. Icke är försvarsutskottets utlåtande i första punkten således någoa märkvärdighet, och ej heller må man förvåna sig öfver att de tojfreserverat sig mot andra punkten och helt öppenhjertigt hemställt, att K. Mits proposition till lag angåsnde den allmänna värnepligten icke för närvarande må af rikedagen bifalias.. Hvsd man deremot kanske kunde fiona underligt är att dessa försvarslöshetens tolt apostlar ännu anre nödvändigt att försäkra om sin käriek till d Inänna värnepligten samt att je skalle aft densammas åtagande endast af motvilja mot iadelotugsverket. Hvarför icke söga rent ut,