Aftonbladet – 2 oktober 1871, sida 2

Här afbröts hon åter af djupa suckar. 0! lvgd ekell jag göra, hvså skall jag görale Jeg skall gå efter honomm, sade Yolsnde tröstande. Men hvar är han? Om jag blott visste det — så oförvufögt att oå sin väg på det der sättet! Hål i mig, Yolsnde — rumiinet går omkring — jag dör — ba: har ju orätt — jag älskar, — och Ketty sviomade; för första gången i sitt lit. Yolande och Francine voro nästan skrämda till döde. De slogo henne i händerna och brände en fjäder under hennes näsa — allt förgäfves. BSlotligen skickade de efter dokttorn— hvilken doktor som helst — den förstå man kunde fö fatt uti — och lyckligtvis var det en förståndig man. Svimnogen,, sade han, härrörde blott af utmattnipg — madame hade troligen dansat för mycket (baldrägten låg ännu qvar i rummet) och ätit för litet: Esculapius hade gissat rätt. Fru dAiguillon oci de Jengay hade dagen förot hjelpts åt att tsga bort Ksttys aptit, och bon hade svimraat ef trötthet och brist på föda. Kroppens lidande förtog för ez stund själens smärta, men då föda och hvila återställde den förra i sitt normala tillstånd, började åter den senare. Ingenting kunde törmå Ketty att ligga till sängs. Det skulle ej se ut som om hon ville väcka sin mans medlidande... Hon mäste tala med hertigen. Han efterskickades och befallning gefs att ingen spnan skulle mottagas. Madame; jai Uhonneur de vous presenter mes hommagesn, sade hertigen och imträdda i bouddiren med sin vanliga min af ett lyckans barn. Till hans förvåning brast madame Armand törer då hon fick 68 honom, Eb! Bal PR! nin alrkköroste lilla