Aftonbladet – 2 oktober 1871, sida 2

de med ropet: Ned med Versailles! Läcge fva friheten ! Utgitvaren af tidningen Estatte, som vågade understödja madame Leo, cf ptkörd, hvarpå följse en scen af obefligt oväsen, Mötets förhandlingar måste r el läbfg stukd afbrytag. Då de började en, uppmanade ordivranden mådamb Het t afelota sitt föredrag, hvartill bon saue sj. Madame Deihomme förklarade, att det ar ett infamt och skandalöst sätt, hvarpå snnes väsinna m:me Leo blifvit tvungen att moa talaretribunen. Independance innebåller fötjande telegram 7 fredsligans möte den 27 September: Den ciala frågen har blifvit diskuterad, flera vinnor böjlö tel Lemcniier begärde att gen skölle med sitt förakt bräntrstrsa kom sarens missakrer (uthällande bandklappilcs ar). Gaillard ville tala, men tumvlt opptod och man skrek: -Ned-med åen röda koarden, bort med petroleuren! Gaillsrd svaads då: Min fanes färg är röd, och nu iefvo hvissliögerno och ropen fördubblade. farchand yttrade, att lagen om gisslan vore ättfördigad genom det statsskäl som finnes Schweiz. Häremot protestorades. Talaren ado vidare: Jag gillar Chatdöjs affättinge. Nu blef tumultet oerhördt och man opade: Kasta ut honom!, Ordföranden ökto att ursäkta talaren, men helsades med viselingar, Förslaget att ligan skall med itt förakt brännmärka kommunens alla masakrer blef antaget: : Samtidigt med fredsligan i Latsanne her panska aldelningan af sällskapet Internatids vale hållit ett möta i Valencia, hvarvid medemmarne anktefallde en harmonisk blandning ve moörraonism och kommunism. Medborgaene Mora förklarade, att qvinnan icke borde vara dömd att binda sig vid en man; hon hörde ega rättighet att lemna honom, då hon rodde sig ha funnit en annan, som behasade tenze bättre Samme talare uttryckte in harm öfver pressens anfall på Inte:natiopale och tötropade i sammanhang härmed: Låt blott segerns dag komma, Hvilken icke san vara aflägsen, och pressen skall försviöna!: n annan talare sammanfattade sina idber i följande yttrande: Vär tids tjutvar, röfvare och tyranner äro de rika.. i Den socialistiska rörelsen i Tyskland och särskildt i Prenssen tyckes allt mer och mer gripa omkring sig och mötena i och för befrämjandet af denaa rörelse börja antaga en karakter, eom mycket väl skulle kunna anstå en kongress aj internationalister, Sålunda hölls den 24 förliden månad ett söotalistiskt arbetarmöte i Berlin, hvilket hör till de szåfpaste i sitt slag. Mötet, som var besökt af 5 till 6000 personer, sysselsatte sig icke blott med frågan om bristen på bostäder utan äfven med den från äla håll hotande koleran, med afseende på hvilken man fattade det beslut, att om densamma skulle våga göra en påhelsninzg i Berlin, vore sådant regeringens och husegarnes fel. Slutligen skänkte mad sitt obetiogade bifall åt snickarnes strike och satte på svarta listan en demokratisk tidoing i Beriin, som vågat tadla densamma. Joornal des Debats, som ompänmner detta möte, gör dervid den ironiska spmärkvingen, stt trots de officiella preussiska proklamationerna, som påstodo att hr Moltkes segrar voro försynens verk, hyilken hade sig angeläget att straffa Frankrikes brott och belöna preussarnes vishet och moralitet, tyckes man dock vara follt ut så galen i Barlin som i Paris. Om preussaren Karl Merx, grundläggaren at Iateraationale, innehåller Jonrnal dig D6bets följande underrättelser: sMarx är född i Trier är 1818. Efter att hafva slutgt sina studier i Bonn och Berlin, blef han 1841 privatdocent vid; universitetet i den förstsämpda staden, Aret derpå utgaf ban i Köln Rheinische Zaitong, som spart undestrycktes at preussiska regeringen. Sedermera nödgades ban lemna sitt fäderneslend och begaf sig då till Paris, der ban slöt sig till Arnold Roge, i förening med hvilken han utgaf Deutsch-Französisehe Jahrbicher.; Hans ärtiklar ådrogo sig emellertid ånyo preussiska regeringens uppmärksamhet, så att hon begärde den revolutisnäre skriftställarens utvisande ur Frankrike. Det var Alexånder von Hamboldt, hvilken vid detta tillfälle uppsrädde som Preåssens ombud, och utverkade Ludvig Pbilips samtycke. Marx begaf sig då til Brissel, der ban qvarstannade ända til 1848 och utgaf Deutscho Zeitung. Efter Februsrirevolutionen kunde han återvända till Tyskland; ban bosatte sig i Köln, der han ånyo utgaf sin gamla tidning, denna gång zsader namn sf Nene Reioische Zeitung. Hen omfattade. fortfsrande de ultreradikalaste åsigter och tog parti för Juniupprotet. I Maj 1849 utbröto oroligheter i Baden, Sachsen och andra dalar af TysklandsoRheinische Zeitung undertrycktes då genast. Marx flydde för andra gängen till Paris, der man !emnade honom valet mellan internering eller utvisniog: Han föredvog: att lemna Fraokrike och begaf sig till Londöh. Här har Kan sedan 1850 bott i en liten vacker villa; Maitlend Park, tillsammans med sin hustru och sina båda döttrar. Här vär det, som han är 64 etter ett boggrandt studium at TradeUznions och af den cerhörda makt, som en ;å deras principer bygd förening kunde vinna, uppgjorde försleg tiil stadgar för Association internationsle des Traveilleurs. Karl Marx är en mycket verksam gerson. Det ör han som korresponderar med Intornationales deI8-rade, vägleder komitca, skrifver manifesterna 0c5 leder underbandlingarne med da olika arbetareföreningarne rör att föriså dem att sneluta sig till den stora föreningen. Han bar otgifvit första delen af ett verk, kalladt: Kapitalet, granskning af den politiska ekovomien,, ett arbete, gom han dock svårligen skall få tid att fullborda, enär hans verksamhet som international revofätionär starkt tar i anspråk hans tid och krafter. ENKRONOR grefvinnar, hvad står på, hvad står på?n Her