Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

Då Yoiande lemnat de Jengay, ringde har genest på sin betjent. Är det någon främmande hos grefvinnan? frågade ban, pe denfon vieste det icke; han skulle hörs efter. Jon, söde han, när han kom tillbaka, de är ett fruntinmer hos grefvinnan, men hor har inte sagt sitt namn. Via frukostbordet sade de Jergay till Keity Hvem var det som så tidigt besökte er dag? Ena person, som hade affärer att uppgöra. Kan jag få veta hennes namn? Jag hsr inte lust att uppge det. Jag har ja en gång rådt er att gå in vid detektiva polisen. En person kommer på besök till er; Yolande begär en stor summa penningar och nekar helt enkelt att ge någon förklariog åt mig, som hon fordom ansett som en broder. Kan pi undra på att jag skulle vilja förstå hvad detta allt betyder? Jag ger er mitt ord på att saken inte på minsta vis rör mig, sede Ketty. Då intresserar den :uig inte längres, sade de Jergsy; men dä Yolande, jag är viss derpå, gjort detta endast på er begäran, måste ni eckså se till att hennes godhet inte blir belönad med otack. Rörd af denna tillit till hennes ord, grepa Ketty ånyo af en längtan ett få bekänna sina synder och bedja om förlåtelse, men hon var icke nu så säker på att bennes bön skulle mötas med deona öfverseenda ömhet, hvarom hon för sex månader sedan kunde varit förvissad. Han hade ja sagt henne att hon förorat älskaren och nu blott hade den stränge naken qvar! Ack! bon började fatta det omätliga svalg, som skilde hans och hennes karakter. Förståndet gjorde nu klart för