Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

är förhållandet, hafva den dubbla uppgiften! att dels lägga grund för den vetenskapliga! och embetsmannabildniogen, och dels baroda) ynglingar för inträde i ds praktiska yrkena. Att för bvardera af dessa syftemål hålla särskilta läroverk, skauile leda till vidmaktbållandet och befästandet af de skrankor som änna, tyvärr, fionas emellan dot inteilektucila och materiella arbetets män, då en af läroverkens förnämsta uppgifter väl ostridigt vore ati meddåela en sådan medborgerlig bildning, att desea skrankor mer och mer bortfölle. Som väl är, a emellextid kostnaderna oöfvervinnerliga hinder i vägen för inrättandet af så beskaffade särskilta läroverk. De högre läroverk för endast reala linien, som för ej många år sedan inrättades, hafvs redan, på ett undantag när, förvandlats i fullständiga, — och med detta faktum för ögonen lärer man väl icke så snart ifrågasätta en ny upplaga. 2:0. Inom hvarje ämne bör undervisas en dest i en forlgående kurs, som sålunda bör vara gemensam för alla, hvilka önska undervisning i samma ämne. Eiementarläroverkens undervisging på 2:ne särskilta linisr bör upphöra och de s k klassisterna och realisterna utgöra ett lexisg i hvarje klass eller afdelning. Något giltigt skäl för bibehållandet af begge linierna torde, vid en fpröfniog, som sker under full frihet från ivflytelsen af förut fattade åsigter, icke förefinnas. Om men låter den klassiska bildningen fortfarande utgöra målet för läroverkets totalverksamhet, och för realisterna åtröjer sig med de karser, som för klassisterna äro bestämda, så hafva lärdomens målsmän intet att klaga öfrer, och realisterna skola vid utirädet från läroverkets öfverste afdelning icke sakna, hvårken nödig förståndeutveckling eller de kunskaper, som de behöfva för inträde i tillämpningsskolorna — eiler direkt i yrkens. Genom en sådan förändring skulle derjemte det nuvarande orimligt stora antalet lärare kunna betydligt reduceras och med detsamma en stor dei af de extra lärare undvarag, som nu, till föga fromma för ordningen i de lägre klaszeerna, mäste användas. 3:0. Målsman bör ege bestämma, om lärljunge skall följa undervisningen i alls ämnena ellsr endast i några vi och, å senere follet, i hvilka. Endast vopenöfning bör vara obligatorisk för alla, som begagna läroverket. Läroverket bör erbjuda ondervisning, men icke under någon form påtvinga sådan. Bland de flere beklagliga föjjder, som ra frön ru gällanda bestämmelser i denna del, torde säsom den mest enmärknings böra fra hällar, hurvsom alls de yrglivgar, hvilka nödsakas irgå i de praktiska yrkena, innan de till slut gezormgått läroverket, äro utestängda från uocervisningen derstädes i de ämnen, hraruti de kunda hafva tehof, hög och tid att vidare förkofra sig. En hvar, som deröfver reflekts en ficna, huru läroverkers vankryipes isyncerhet i de erna, i följd a? denna bristzude st för yoglipgarnes målsmän att gjolfve ja undervisningsämnen. Är det billigt att jaogen, derför att ban icke bar titlälle i updervisnivgen i alla ämnena skall nödgas kelt och hållet lerna läroverket, coktadt just i de högre klasserna har sparare än öfverflöd på lörjuogar? Fell finnas gen, då lektorer inom den högsta gymtdelningen måst egna sina undervismmar ät endast två lärjungar, på camma gång, som utom läroverket sannolikt fonnits mången ycgling, som: Önskat, men saknat utväg till underviscings erhållande i samma ämne: — fettigdon:en på lärarekrafier är visserligen stor, men slöseriet med dem ännu större! Hara skulle icke räringarne och särskilt handiverkerierna böjas; derest deras är resverrer fivga dela sin tid emellan sina yrken och läroverket! Det har blifvit spärt segåt en jargon att klandra :öräldrar för det de icke insätta sina barn i yrkens, zen man betänker icke, huru bjertiöst det cknile vara af föräldrar, som sjelfva fåit tillgodorjuta bildningens förmåner, ätt redflytia 2ing barn till de lägre sarbölislager, der så mycken råhet och ckucnighet ännu råds. Må men föret få bvarje ort, der sådant kyn ske, gifva en hvar lika ti ik h och bildning, å skal trängsen på ersbetsmarnsavägen komma att upphöra; och den deg, man öppnsr I ken för ynglingar, eom tillböra näring skali tör dessa sistnämnda blifva börien till en ljusare tid. Inpe. kan icke finna något berättigadt deri,; ett läroverket, som borde tillrepa en hver. kunskapssökande: Kom och väj, hvar och en efter eget beho!! i stället förklarar: Owm . du vill undervisas alls, måste du emottaga l, undervisning i allt. Om yoglirgex redenl, 4 j börjat sitt lofnacsyrke och, icea bönsyn till hvad deita kräfver, begär undervisning i en-j dest ett eller annat ämne, så svarar läroverket eitt obevekliga: Allt eller intet! Ja, ; Jå man ändtligen etter mycken tvekan koms mit derhän, att en latinläsare ken få afeöga l, sig undervisnicgen i grekiska, uten att tvin-l; es Öiver till den reala linien, så kan läro-j verket omöjligen snfört:o målmarnen den;l, säsom men skulle tycke, naturliga rättighe-j ten att bestämma ynglingens syccelsättnivgl, utors skolan under de grekisksa tinmarpen, !. utan har man ansett angeläget att, i stället för den grekiska bördan, från hvilken ynglingen belriats, pålägga honom, en motsva!; rande tyvgd af engelska och — ritnivg. e 4:0. Läroverket må bestämma öfver lärjungen endast de timmar, han bivistar undervisnin-1t ingen derstädes; den öfriga iiden står hon un! dor måtsmannens inseende, År denne icke bo-1t ende i den stad, der läroverket är beäget, bör ir han å annan lämplig person dersiädes upp-t drega att vara i målsmans ställe och derom i underrätta läroverkets styresman. 1 Läroverkens intrång på det område, som js endast tillhör yoglipgen och hars målsman r och töljaktligen borde vara fridlyst från alll: påkallad främmande inblandnirg, har gilvit o inladvirg till bekymmer. för ir v ngen målsAa