Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

en plågsam aning, att Ketty på ett eller annat sätt här hade sin hand med i spelet. Det ämner jag inte omtala, lydde det uppriktiga svaret. Vet ni att ni begär hela er ränta för nästa halfår? Hvad betyder det? Jag behöfver alltsammans DU. Och pi vill inte säga mig bvartill? Nej, det vill jag inte. Och orm jag inte vill utbetala denna summa?x Då får jag den på anuzt häll. Hela verlden vet att jag har penningar. Jag kan ej inse hvarför jag inte skulle få ut hvad som tillhör mig. Emedan, min goda Yolande, jag fruktar att ni är ett blindt verktyg i rågon sonans hand; kanhända ovetande understödjer något ovärdigt bedrägeri. Det som är rätt plägar sällan vara hentighetsfulit. Rätt eller orätt, så beböfver jag penniogarne och mäste hafva dempb, ssde Yolande, brars envisa fasthållsnde af en enda id var lika svår att handskas med som den största diplomatiska inbundeahet, Armand gick till sin pulpet och skref en envisoing på dan begärda summan, betalbar till Yolande, Då han gaf henne den, sade kan: Jag skall uppbjada all min förmåga för att komma till djuset af deona hemlighet. Ni vet lika mycket som jag, min kusinn, svarade Yolaudsa och !zde vexaln i sin börs. Då Ketty lemaade den till fra CAiguilioa a det ändå icke slut på denna obehagliga affär, Fröken de Keronanne får lof att sjolf förvandla denna i penoiogar, och ni, min söta vän, kommer till mig med dem. Kom ihåg att om jag ej får dom ianan klockan fyra i ettermiddag, är det för sent.