Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

Jag visste det inte, Men om hon kan bjelpa, så kan ni vara säker på att hon också vill. Gå genast och fråga henne, söta grefvinna, men låt henne svära att tigar, sade fru TAignillon, alltför upprörd för att ej i de enklaste ordalag säga sin mening, Om hon kan skaffa mig penningar är det bättre än endosseringen.n Keity gen till Yolande, och anförtrodde henne, sedan denna lofvat förtiga hvad hon skulle få vete, att hon, Ketty, behöfde en stor summa penningar för att lina en vän. Ville Yolazrde låna herre dem? Säg blott hura mycket du vill ha, sade jättinnan. Med en liten darrning på rösten nämnde Ketty summan, Jag skall gå och säga till Armand att utbetala pesningarnen, svarade Yoiande. Kettys pauua muinade. Vänta tills jag får höra om det går an, sade hon. Då fra CAiguillon hörde att man måste vända sig till de Jencay, frågade hon om den der ofantliga fröken kunde hälla munsen. För min skull tror jag att hon både vill och kan hvad som helsin, sade Ketty, obehagligt berörd af detta uttryck. Dä måste vi väga lita på henne; men låt henno högtidligt lofra att ej förråda mig för grefren. Det kan hon inte, ty jag har inte nämnt ert namn. Tack, tack; men förlora inte den dyrbara tiden.. Ketty återvände till Yolande, som utan minsta knot eller motvillighet genast gick vill de Jengay och förklarade att hon behöfde tiotussn francs, så lugat, som om hon begärt ett sär napolocndors. Min bästa kusin, hveartill kan ni behöfva ön så stor summa?s. frågade de Jengay med