Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

lyckligast funna för alla dem, som i försvarsfrågan icke hafva någon annan åsigt än — uppskof. Svenska foltets urgamla rätt att sig sjelf beskatta är en rättighet så dyrbar att densamma i och för sig borde vara en maning till något hvar att icke genom onödigt tvistande förbise medlen att hindra eröfringslystna grannar från försök att efter egen, men ej efter vår smak styra och ställa med vårt skatteväsende. Beklagligt vore derföre i sanning, om försvarsfrågan äfven denna gången skulie falla, synnerli gast om det skulle ske mot hinder af så eländ beskaffenhet som de här ofvan anförda. Tvek samheten om hvad man har stt göra borde dock vara ingen. K. M:t har, efter hvad vi redan förut visat, erbjudit rotebållaren lindringer, som, efter hvad upplyat blifvit, kunna skattas till ej mindre än 832,000 rdr årligen, eller 52,000 rår mer än värdet af de uppoffringar, som landets hela väraepligtiga befolkning, hvaraf största delen tillhör den fattigare klassen, genom den nya värnepligtslagen åtager sig. Skall detta erbjudande nu förkastas för att kanske aldrig mer återkomma? Trågan om att bättre ordna vårt försvar dör icke; det må iogen tro, den blir med hvarje dag alltmer tviagande, och de som nu skulle till rotehållarnes fromma få betala ofvannämnde 832,000 rd: om året, skola dertill en annan gång kanske finnas vida mindre villiga, Det kan passa istycke för Dagens Nyheter och andra folkvänner af det slaget, att på förhand klappa händerna åt det tilläfventyrs dyrköpta uppskof, som man kan lyckas att vid riksdagen framintrigera; folket, bakom hvars rygg man dock så gerna kryper när det kunnat autagas vara tacksamt att vädja till skattebördorna för att ävägabringa beslut som ansetts regeringen misshagliga, torde dock denna gången se sakerna npågot annorlunda än dess sjelftorade ledare.