Aftonbladet – 29 september 1871, sida 2

mor nekade sitt samtycke, så skulle han al-drig gifta sig; att det gällde hane life lycka. Jag mins inte orden riktigt, men det var något om, att han var säker på att du höll af honom, och att detta ej var nägotaf ett par mödrar uppgjordt parti. Jaså; men, Yolande, jag bedyrar på min beder att jsg ej frågade mer efter honom än efter dig, som jag aldrig hört talas or. Det var ett misstag — ett förfärligt misstag. .Ack! och han var så säker derpå! Och han brukade tala vid mig, så som han aldrig gjort förut, om burn du skulle visa oss huru öfverlägsen den engelska bildningen var öfver den franska. Han var riktigt manter på den tiden. Ack, så ledsamt! Hvad är ledsamt?, frågade Ketiy med skärpa. Att du ej kan hälla af honom. Han är inte så vacker eller så angenäm som den onge engelsmannen, men om du bara ville försöka se de goda sidor han har — ty han är ingen dålig menniska, och det kunde han hafva varit, såsom han ailtid blifvit motsagd och förbisedd.n Yolande! sade Ketty högtidligt och såg på jättinnap, du är den snällaste, allra käraste gås i verlden, mena du vänder dig väl aldrig emot mig? Yolandes ögon stodo genast fulla af tårar. Det finnes ingen i verlden jag båller af så mycket som dig. Jag skulle kunna hata Armand till och med, om han inte gör dig lycklig.. Börja då straxt dermed, ty han Nargjort mig I högsta grad olycklig. nder några veckor inträffade intet afbrott i det enformiga lif man förde i Paris. Ketty bade sina förmiddagsoch aftonmottagningar, ojorde besök, åkte i Byulognerskogen, besökte baler, konserter öch teatrar så regelbundet