Aftonbladet – 29 september 1871, sida 2

en ingurrektionel rörelse, att ba burit vapen och tt ha klädt sig i militärisk uniform. Ur den ingifna rapporten meddela vi följande tycken. De tilltalade, enrollerade enligt egen fri vilja i len kår, som kallades Pupilles eller Enfants de a Commune, ha blifvit beklädda och försedda med vapen. En enda af dem säger, att han ej erhållit något gevär, hvarför han i sin pupilles-drägt inskränkt sig till att fylla jordsäckar. Alla hade de försvarat barrikaderna närmast Place Chateau dEau och hafva dervid begagnat sig af sina vapen. . De två förnämsta barrikaderna, bakom hvilka jorton af dessa barn deltogo i kampen, voro uppförda vid rue de rEntrepot: den ena i hörnet af rue Magnan, den andra vid en passage, som stod Y i förbindelse med boulevard Magenta. Innan vi inlåta oss utvecklingen af den brott3lighet, som bvilar på hvar och en af de tilltalade, anse vi oss böra framlägga några allmänna konsiderationer, gom härleda sig från den förberedande undersökningen. Kåren Les Pupilles eller Enfants de la Commune organiserades ej effektivt förr än under insurrektionens senaste period; meningen var ej att begagna kåren till strid förr än i det ögonblick, då vära trupper gjorde sin iomarsch i Paris. Så är åtminstone visst med hänseende till de unga pojkar, som befunno sig i kasernen Prince Eugåne och hvilka till största delen ej erhöjlo beklädnader och vapen förr än den 21 och 22 Maj. De voro bundra ungefår, ordnade af kommunen, som, avande sitt förestående fall, gjorde sig beredd på att begagna alla medel till motstånd, öfver hvilka den kunde förfoga. Man kan ej neka till att icke alla dessa pojkar, somliga redan vagabonder, andra förvillade genom dåliga exempel eller öfvergifna af sina föräldrar, borde i deu sista kampens ögonblick kunna gifva en nyttig hjelp åt insurrektionen, Le aamin de Paris har, såsom man vet, spelat en roil i sla vira revolutionära kriser. Hos koömesförmågan kommit mycket tidia en pojke från landsorten och isynrån bondlandet. Han eger i stälbyggnad en särskild varietet af ingens, otyckligtvis utvecklar sig oberoende af moralen, oberoende af familjen. Kan mån då förundra sig öfser att se detta barn, alldeles öfverlemnadt ät sig sjelf, beträda en st dålig väg och ofia öfverträffa uti ifver och vild-d het i kampen de gröfsta brottslingar? Nej, utan tvifvel. I nästan alla fall är det föräldrarne som skola uppbära en stor del af ansvaret härför. De hafva illa fattat sin pligt. Hos flera af dessa barn ha vi funnit fröet till goda tankar, någon gång till och med hos de mest brottslige. Alltid förpummo vi kurusom dåliga exempel inom familjen varit orsaken till deras missriktning. Flera af de anklagade kunpa hvarken låsa eller skrifva och ej heller har någon af dessa gått till skrift. Den andel hvar och en af-dem tagit i insurrektionen är klar och bevislig, den ena harstörre, den andra mindre delaktighet deri. Emelertidinskränker sig dessa barns Prottslighet till kampen bakom barrikaderna, de kunna ej anklagas för mordbrandsanläggniögar, plundsingar eller mord, säsom fallet är med en annan kategori af unga förbrytare. gj Till svar på de till dem ställda frågor inskränkte de anklagade sig till att förklara, att de tagit anställning som pupiiles för att med den gold, de erhöllo af kommunen, understödja Bina föräldrar. Efter det advokaten Haussmann varnit uppträdt till de anklagades försvar och regeringskommissarien! kapten Joueone också lagt sig ut för dem, aflägsnade sig domstolens ledamöter och öfverlade ea timme, hvarefter domstolen inträdde igen och jafkuonade domen, sora lydde, att de anklagade frikändes emedan de saknat förmåga att bedöma sina handlingar, dock skulle tio af pojkarne stanna i en förbättringsanstalt tills de uppnått sitt tjur drarne. Om den interoationella fredsligans första möte i måndags i Laussune har ingått följande telegrafiska meddelande: Fredsoch frihetsligan höll i dag en förberedande sammankomst. Till president valdes nationalrådet Eytel, till vicepresidentor: professor I Carl Vogt från Zärich, Chappuis (medism af 1 det stora rädet) samt Viehoud. Från Paris T hade infonvit sig Lemmonnier och Bellanger, Ifrån Frankfort Sonnemann, från Baden Armand Goegg, från Trier Simon, från Italien IMauri och Macschi. Från Mazzini, Lonis I Bianc och Edågar Quinet hade ankommit I bref, i hvilka förklarades, att de snslöto sig Itill kongressens program, men beklagade att de icke kunde deliaga i dess förhandlingar. lEn skrifvelse från Gambetta upplästes också, li hvilken denne betonade, att Frankrike icke kan deltaga i kosmopolitiska sträfvanden innan det ätervuonit sin nationella kraft och sitt inflytande. Den 21 dennes öppnades i Mänchen den jaf o33 förat omnämnda geammal-katolska konI gressen. Der hade iofunnit sig nära 600 lärde och prester från Tyskland, ÖsterrikeI derlävderna, je, till och red från Spanien och Rysslano. I de båda sstnämnda länI derna är det regeringen, söm skickat ansedda tfandliga till kongressen för att lära känna denva rörelses sauna karakter och batydelse, Det största antalet deltagare i mötet är från sjelfva Baiern, der i de flesta städer bildat sig 8. k. agitatiopskomutor, med syltemål att understödja den liberala kyrkoreformen och välja delegerade till kongressan i Miiochen. Biand de lärda teologer, som infunnit sig, framhållas såösowm betydande taHare, utom Döllinger och Fredrich, professor Michelis (från Minchen). Aunton (från Wien). I Keller (från Axrzu), Huber m. fl. Redan på förhand har komiten formulerat beslut, teom kongressens medlemmar skola granska i kyrkoförsamliogen i Rom), för att sederligiösa frågoroa diskuteras, äro icke offentliga och bivistas endast af de särskildt dertill berättigade eller inbjadne, Vid siden af dessa diskugsionsmöten voro emellertid äfven offentliga församlingar den 23 och 24 dennes, i hvilka höllos populära föredrag om reformens mäl för alla rörelsens vänner,, dock utan att dertill fick spknyta sig någan diskussion. I den sista offentliga församlingen skulle en andlig talare föreslå en deklaration till allmänt antagande. Emedan regeringen I tillkännagifvit, att qvinnors och minderårigas deltagande i mötens icke skulle tillåtas, hade man beslutit, att en delegersd från kongressen skulle den 25 hålla ett särskildt föredrag gonde år; de andra skulle sändas hem till föräl-l. Ungern, Schwsiz, England, Frankrike, Ne-j utskott (med sammr arbetsgång som pål mera framlägga dem för plenarförsamlingen till antagande, De möten, på hvilka de re