Aftonbladet – 29 september 1871, sida 2

förlorat tålamodet. Äfven den fromma jättinnan började slatligen finna det underligt att Ketty skulle vara så angelägen om att beständigt få hafva sin tråkige man hemma. Yolande hade så när fallit på den tanken, att den förtjusande madame Armand icke var lycklig hvarken i sin mans sällskap eller det förutan. En anvan symptom af Kettys hbjertsjukdom var de gupphörliga frågor hon gjorde Yolande angående de Jergaxys ungkarlstid. Förgäfves sökte hon få något vitne emot honom; det enda Yolande kunds upplysa var att han otvifvelaktigt, då han var mycket , hade varit törälskad i en borgarflicka, hvilket giftermål hans mor emellertid icke ville tillåta. Och hvar tög det älskade föremålet vägen? frågade Ketty vredgad. Hon gick i kloster — jag tror att hon är i ett kloster i Paris, och jag har hört att hon skulle blifva abedissa. Var hon vacker?. Ah! En skönhet, sade min tant. Mörk eller ljus? Brunett — mycket brunett. Jag förmodar han tog denna motgång, liksom allting annat, ganska lätt. Yolande skakade på hufvudet, men hastigt ad af en blixt af qvinlig instinkt, tillade on: Han. var nästan blott ett barn på den tiden. Jag tror verkligen att han aldrig skulle hafva gift sig, om han ej träffat dig. Hans mor brakade vara så ond för att han inte gifte sig. Hon hade uppgitvit allt hopp: derom, när han kom bem och talade om 18.2 l Hvad sade han?, Det har jag ju nyss talat om. Han varl; mycket allvarsam: Han sådd, att öm häns!