Aftonbladet – 29 september 1871, sida 2

tt besluten kommo att gå i alla möjligaj ktoiogar och blefvo fulla af motsägelser. .esuitatet af förhandlivgarne på riksdagen lef icke heller någonting positivt, som kunde ena till att föra den stora frågan framät. Jet vigtigaste bland da negativa besluten ar, att båda kamrarne afslogo det af K. M:tl: ramlagda förslaget till lindricg i indelnings-: erket, utan att begära något nytt sådant örslag, samt att de tillika förkastade utskotts förslag att hos K. M:t anhålla om ett förlag om indelningsverkets aflösning. Det var lätt förklarligt stt, efter en sådan tgång af frågans behandling på riksdagen, rigsministern och regeringen icke kunde änna sig föranlåtsa att vid 1870 års riksag framkomma med något nytt förslag. rigsministern sträfvade deremot oförtrutet tt utbilda det förhandenvarande materialet ch genomförde deri åtskilliga partiella reormer, som länge varit förgäfves påyrkade. Je stora tilldragelser, som inträffade förlidet x och som föranledde hvarje stat i Europa tt efcersinna hvad dess frid tillhörde och tt skänka större uppmärksamhet åt sitt förvarsväsen, voro äfven egnade att väcka ;venska folket ur den domning, som hade jt på de misslyckade försöken till försvarsrågans lösving. Allmänna meningen kräfde ned stor enhällighet ett nytt allvarligt arvete för ävägabringande af ett verkligt naionalförsvar. Den 13 Oktober förlidet år uppdrog K. M:t ät krigsministern att utarpeta ett nytt förslag på följande af konunsen genom ett diktamen till statsrådsprotozoliet angifoa grunder: Svenska armån skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt af beväring; stammen skall utgöras af vår värfvade och adelta armöv; den för sjöförsvaret obehöfliga del af båtsmanshållet öfverflytras till landtförsvaret, för stärandet af dess stamtrupper; marinregementet öfverföres till landtförsvaret, ler det efter omständigheterna och efter fordrinarna af den organisation, som kan blifva antagen, educera3 eller indreges, hvarigenom äfven bör veredas medel till bestridande af åtskilliga med Gorganisationen af landtförsvaret förenade kostnader ; beväringsinrättniogen, grundad på allmän värnevligt utan rätt till lega eller friköpning, gifves en jastare organisation och större utveckling, hvarjemte manskapet meddelas en, så långt våra förhållanden och tillgångar medgifva, efter fordringarna på disciplin och krigsduglighet lämpad öfDing; po beväringen danas befäl till förstärkning af infanteriets fasta kadrer; åt de särskilda vapenslagen gifves en, med fåstadt afseende å såväl militära som ekonomiska förhållanden, lämplig organisation; ormen omorganiseras i syfte att blifva en fristående kär; förutom de vanliga vapenöfningarna böra för alla vapenslag gemensamma höst-fälttjenstöfningar hvart eller hvartannat år anordnas; organisationen af sjukvården och intendenturen samt försvaret af Gotland utvecklas på ett efter våra förhållanden lämpadt sätt; hvarjemte löneregleringen för indelta armöns befäl bör syfta derhän, att lönerna utgå i kontant och till lika belopp inom lika grader af armån.s På dessa grunder, som icke i rågonting hufvudsakligt afveko från dem, på hvilka krigsministern hade byggt sitt vid 1869. års riksdag framlagda försiag, utarbetade han na stt nytt organisationsförslag, hvilket framlsdes för innevarande års lagtima riksdag. Frågan om lindringar i indelningsverket var här icke vidrörd, af det skäl, att det förslag i nämnde syfte, som blifvit framlagdt för 1869 års tikedag, hade blifvit af riksdagen förkastadt, utan att något nytt sådant blifvit bogärdt, och derföre att under de hotande politiska omständigheter, som då egde rum, krigsministern icke ansåg det nödigt och lämpligt att med dithörande frågor öka antalet af dem, som ändock måste utgöra föremål för den riksdagens behandling, isynnerhet som de af K. M:t förut uttalade åsigter i tmnet borde anses innefatta tillräcklig garanti, ati de önskningar, som i det hänseendet kunde komma att af riksdegen framställas, skulle gråvidt möjligt vore, tillgodoses. Det resultat, hvsrtill 1871 års lagtima riks. dag kom i törsvarsfrågan, är i alltför friskt minne, att vi ekulle behöfva orda vidlyftigare derom, Om nu en konstitutionell krigsminister, med ledning af detta rikedagsresultat och i enlighet med den af både utskott och kamrar uttalade åsigten att en ny organisation ofördröjligen måste komma til stånd, ville göra någonting ytterligare, föl att bringa frågan till sin lösning, hvad kunde och borde han då göra? Skulle han bygga ett nytt förslag på den sats, om indelningsverkets efterskänkande. efter vissa år, som drefs af en majoritet i Andra kammaren, men som riksdagen i sin helhet aldrig godkänt! (1867 ärs riksdag begärde blott alternativt en utredning, i alsgende BS möjligheten af er aflösning, då deromot 1869 års riksdag, sögom nyss är nämnåt, förkastade förslaget til en skrifvelso. rörande aflösningen.) Elle skulle han stödja det påden minoritet i Första kammaren, som fordrade indelningsverkets börda förvandlad i bestämda vakansafgifter? I hvilketdera fallet som helst — cch äfven förntsatt att regeriogen icke af militäriska skäl vsrit förbindrad att inlåts sig på någotdera sf dessa alternativer — så skulle man ju med snart sagdt matematisk visshet kunnat beräkna, att sådana förslag skulla få majoriteten emot sig, det ena i Första kammaren, det andra i båda kamrarne. Det återstod då intet annat än att taga fasta på de åsigter, som gjort sig gällande kos flertalet af representationens ledamöter, ehuru det icke kunnat leda till ett beslut från riksdagens side. Första kammarens beslut rörande en anhållan om en framställning från Kongl. Maj:t angående det ordnande af rustoch rotehållarnes åligganden, gom kunde påkallas af stamtruppens afsedda ytterligare utveckling, syntes ståi ganska nära öfverensstämmelse med den at en betydande minoritet i Andra kammaren uttalade åsigten om någon lättnad i rustnivgsoch roteringebördan samtidigt med ntsträckningen af den allmänna värnepligten och de deraf följande ökade fordringarne på ISO RSS TERS NR RNE BARS SPARKA