Aftonbladet – 29 september 1871, sida 2

STOCKHOLM den 29 Sept. 1: —Bland det mest kuriösa i det föga samranhängande och mycket besynnerliga ut; itande, som ingått från Särskilda utskottet !. ch som nu ligger på kamrarnes bord, är ; böljande strof, hvilken förekommer i slutet af. notiverna för utskottets utialande i första unkten. Det heter der nemligen: Till slut vill utskottet äfven hafoa erinrat,) tt det svårligen kan hysa förtroende till lämp-1 gheten af de förslag, som uti K. Mits nådiga roposition blifvit framlagda, alldenstund de uti : ers vigtiga delar stå i strid med hvad chefen ör landtförsvarsdepartementet uti sina till föreående riksdagar aflemnade förslag framhålit som både statsrättsligt, nyttigt och nödvänigt. Förmodligen har denna strof i ett obevaadt ögonblick blifvit insmuglad af någon aburettlysten, som afsett att dermed åvägaringa ett uttryckligt misstroendevotum mot srigsministera särskildt eller mot hela regeingen, i fall densamma med honom i denna ak är solidarisk. Vi föranledas till detta antagande deref, ut detta uttalande är alldeles fristående och cke står i något sammanhang med det föresående, Oafsedt det klumpiga och otympliga formen, ha vi sällan sett något offentligt 1ttslande af denna art, gom varit mera omoiveradt eller på få rader inneburit så mycken orättvisa och orimlighet. Utskottet kan icke hysa förtroende tillhvad som nu föreslagits i Kongl. Majts proposition, lerföre att det i flera vigtiga delsr står i strid med hvad krigsministern uti sina till förejående riksdagar framlemnade förslag påyrkat. Tager man detta efter ordalydelsen, så skulle det ju vara ett uttalande af det allrastörsta förtroende till krigsministern personligen gent emot K. M:t eller regeringan kollektivt; men då krigsministerns föregående forslag icke blifvit af representationen godkända, och då dessa förslag äfven blifvit at K. M:t godkända och utgjort regeringsförslag, hvilket man för tillfället lemnar ur sigte, så, skulle väl meningen i sjelfva verket vara, att mot krigsministern särskildt rikta beskyllningen för inkonseqvens. Sällan torda väl emellertid någon minister mera loyalt, ärligt och oförtrotet ha sträfvat att gå representationens önskningar till mötes och att bringa den honom förelagda frågan till en lösning, 1867 års rikedsg aflät till K. M:t en skrifvelse, hvari föreslogs en ny försvarsorganisation, enligt hvilken armen skulle beslå af stam, innefattande befäl och trupp samt beväring, hvarjemte uttalades den önskan, att då för ett fullständigt ordnande af rikets försvarsväsen en väsentligt utsträckt allmän värnepligt vore af bebofvet påkallad, men möjligtvis icke kunde genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvarande form, K. M:t täcktes låta utreda och vid uppgörande af förslag till armöns organisation taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor det nu på röteoch rusthållarne hvilande besvär måtte lindras eller ock aflösas, sämt jemväl på andra samhällsklasser förelag. Statsrådet Abelin mottog i Avgusti 1867 krigsministerportföljen. Man hade då under flera månader förgäfves sökt efter någon krigsminister, som ville och kande åtäga sig det kinkiga och maktpåliggande värfvet att försöka åvägabringa en organisation efter de antydsingar, som i nämnde riksdagens skrifveise inneböllos. Det förljöds vid den tiden inom pressen, att hr Abelia endast efter långvarig tvekan och med en. viss hemlig motvilja mottog det svåra uppdraget, om hvilket khan visste, att det för dess utiörande gällde att arbeta sig fram mellan stötestenar på alla håll och af alla slag. Sedan hr Abelin en gång åtagit sig ifrågavarande uppdrag ådagalade han — det torde häns bätekasto vedersakare och de ifrigaste raotståndare mot hvarje verklig och möjlig reform af försvarsväsendet vara nödsakade att medgifva — det mest oförtröttade nit och det mest energiska bemödande för dess genomförande. Något förslag kunde icke framläggas för 1868 års riksdag, dels till följd af de många och olikartade ämnen, som af frågån berördes, dels emedan man måste afvakta resultatet af den 8. k. lindringskomitens arbeten, hvilka först afslatades sommaren samma år. Vid 1869 års riksdag framlade regeringen för kamrarne det af hr Abelin ntarbetade förslaget. Vi känna icke erinra oss, att någon enda röst höjde sig, för alt påstå, att detta förslag stode i strid raed representationens uttalade önskningar och att icke hr Abelin sökt äfven i organisationens detaljer gå dessa så mycket som möjligt till mötes. Den militärförfattare, i hvars sakkunskap en stor del af landtmmarepresentanterna i Andrå kammaren på sista tiden sökt ett stöd för sina anlopp emot hvarje sådan reform af försvarsväsendet som är är möjlig och utförbar, yttrade då i afseende på hr Abelins förslag: Om det skall anses som bevis på verkligt konstitutionella tänkesätt att en minister noga rättar sig efter representationens tydligt uttalade åsigter, så måste medgifvas, att statsrädet Abelin i det hänseendet knappast lemnat något öfrigt att önska, och uttryckte den bestämda öfvertygelsen, att statsrådet Abelin ?i. det hänsgendet tillfredsställt alla berättigade fordringar?. Ännu i slutet af förlidet år uttalade samme författare med afseende på nämnde förslag att statsrådet Abelin med lofvärd nog. grannhet efterföljt åsigteroa i den skrifvelse, som afläts af 1367 års riksdag?. Man torde ävnu erinra sig den fuliständiga brist på all reda och allt sammanhang, som utmärkte det utlåtande, hvilket afgafs af 1869 års försvarsutskott, och som var en följd deraf, att utskottets medlemmar voro alldeles jemnt fördelade efter de olika hufvuduppfattningarne och att då man voterade öfver de särskilda punkterna, slumpen genom den förseglade sedeln fick fälla utslaget, så ARRENDE TEK NTE ET RELSEN och Italiens,, och räckte henne en väl fylld plånbok. Hon tackade honom ej; hon skulle I SÅ VIEN För SR BIPGAT VR LE. 9 BISON IPS POSg