Aftonbladet – 28 september 1871, sida 2

franska och belgiska tidningarne, yttrar Journal des Döbate i sist hitkomna nummer följande: j Tidningarna i Paris och korrespondenterna från denna stad till tidningarne i provinserna och utlandet hafva på sensre tiden mycket sysselsatt sig med upptäcktan af en benapartistisk komplott, som skulle ha gett anledning till arresteringar och åtskilliga personers afsättande från sina emboten. Emellertid eger man berättigade skäl till det an: tagandet, ätt inbillningen hår större andel än verkligheten uti ifrågavarande berättelser. Dock får men icke glömma, att det bonaartistiska partist alltid tyckt särdeles mycket om konspirationer, och derjemte, föreligger ett obeetridligt. faktöm, som visär att något är å bane, Vi åsyfta härmed en pamfiett, som blifvit gratis utdelad bland soldaterna, och i hvilken författaren söker att vältra ansvaret för kriget på oppositionen. Det torde vara öfverflödigt, att vi för våra läsare upprepa, hvad vi så ofta sagt och bevisat, nemligen att det tvärtom var den gora bonepartistiska bögern, som dref ejsaren och ministåren af den 2 Jan. till detta krig, efter hvars lyckliga slät man hoppades knäna återtåga de kontessioner, söm t man måst göra den liberala oppositionen. Hvar Och en, söm följt de politiska händelserna, minnes ännu de iovektiver, som detta parti slungade mot Thiers, då han under den sorgliga sessionen den 15 Juli bad kammaren besinna sig några timmar, innan den fattade sitt beslut. Men man boppas på Chislehnrst, att soldaterna iöke skola ha så ödt minnd. General Ladmirault har emelertid vidtagit åtgärder, för att hindra pamflettens spridning i kasernerna. Vi kunna icke annat än gilla en sådan åtgärd, men man får icke inskränka sig härtill: ministrarne måste på det noppratinäste öfvetvaka åtgörendena al detta parti, som i sion annaler räknar militärkomplotterna i Strasbourg och Boulogne samt attentatet af den 2 Deceimber.o Enligt ett telegram till en dansk tidning lär no nation? församlingens permanenta kommission hs beslatit att egna en närmare pppärksamhet 8t botspartisteria och skalle förliden torsdag diskutera frågan om hvilka åtgärdsr, som borde vidtagas mot personer, som gjorde sig skyldiga till bonapartistiska agitationer. I ssmmanhsang härmed kan nämnas, att det väckt mycket uppseende och harm i Frankrike; att reperirgen skille ha antörtrött Usbrobert ett militärkommando. Jaj it (0 ny ur Po vel st kl ne til på oc D at m p at 0 Kil te Jr föga tt JA PE rr BE DD GAN Under förhöret med Rochefort upplästes två bref, vexlade mellan Rochefort och neral Trochn, hvilkas, inn håll väckt a uppseende, Vi ieddela har de båda skrifvelserna fullständigt, först Rocheforts, som är daterad den 1 September: Hr general! Jag ber er ursäkta att jag tillåter mig skrifva er till och derigenom kanske besvärar er. Jag skulle säkerligen icke ha förorsakat er I detta obehag, om man icke till den grad skändade min ära och anklagade min förflutna verk: bömhet, tt jag är i mycket stort behof al ert Lederliga vitnesbörd. Jag skulle vara er särdeles förbunden, br general, om ni ville göra mig den tjensten att ihför krigsrätten aflägga vitnesmål om följande faktum: Då jag den 4 September hade I blifvit buren af folkmassan från Sainte Pelagie till I Hötel de Ville och då jag var herre öfver hela folkmakten i Paris, var det jag, som icke blott uttalade mig för, utan till och med yrkade, att ni I skulle utnämnas till regeringens Prefident, på det latt det akölle vara Klart för alla, ätt de politiska kohsiderstionerna måste vika för de nödvändiga . försvarsåtgärderna. Hade jag hyst minsta äregiriga tanke för min egen person, så skulle jag icke, det torde pi medgifva, ba varit så naiv att öfverlemna förnämsta platsen åt en general, hvars dik:I tatur ovilkorligen måste motarbeta mina planer. , Ni kan icke hafva glömt, att jag intill den dag, då det första vapenstilleståndet, efter hvilket jag lingaf min afskedsansökan, blef föreslaget; oöppkörligt stödde er är alla milla krätter och till den grad ängaf mig åt tanken på Paris frälsning, att ) iJag af fullkomligt egen drift lät tidniogen MarII sellaise, af hvilken jag lefde, upphöra att utkom, ma, för att undvika att på något sätt agitera sin) nesstämningen. Det bör också stå klart för ert , minne, att Ernest Picard hatade mig derför att ,!jag förebrådde honom, att han fortfor med utgif vandet af irElecteur Libres, hvilken han. fyllde het. Jag lemnade regeringen med 40 francs i fic. ) kan och jag var så blottställd, att jag, som för Etienne Arago förklarat, att jag icke ville uppbära min aflöning såsom medlem af nationalförJust vid den tiden kom en tidningsutgifvare till mig ofh erbjöd mig 50000 fres, om jag ville i förening med honom utgifva en tidning till bebriutll HillrRR största intresse derigenom att jag i två månader 3) hade varit medlem af regeringen; men föreställ3 ningen om att jag kunde på något sätt störa lugI net och påskynda kapitulationen blott en enda timme, fattade mig till den grad, att iag Hård: I nackadt svarade nej. Ni kah, bäste ki general; II ibed lugn gifva vitnesbörd om mitt beteende un-I der försvaret; ty hur många skändliga saker man r j än har offentliggjort om mig, gifver jag mitt he, ) dersord på, och ni skall tro mig, att jag icke sammanträffade med en enda mediem af kommunen j under rin vistelse i Paris, dit jag kom först 14 dagar efter den 18 Mars med änoledning af ett Bröf ) från min systet, i hvilket hou underrättade mig 3 j Om ätt min fader låg för döden. Hela min roll -) har inskrävkt sig till att. protestera mot häktningarne och mördandet. Det var på grund af en artikel af mig, som Patalonsonoföll Girot, hvilke; af en krigsrätt dömts till döden, fick sitt straft förmildradt. Jag gjorde allt, som stod i min makt för att få dekretet om de till gisslan tagna personerna upphäfdt och till slut ledde jag mot mitt hufvud det oväder, som hotade de andras; ty det är högst förunderligt, att jagl icke blef fängslad -laf kommunen och skjuten, såsom det gick med r I Chaudey. Man bar beskylit mig för att ha varit 1 ms ov f skulden till nedrifvandet af Thiers hus: Dettaär osannt; jag tvärtom afrådde ett sådant tilltag. Mitt enda fel består deri, att jag protesterade mot ) de bomber som regnade ned i Paris och nedföllo tätt utanför min dörr; detta var ju olyckligt och ,) med aldrig så litet sun?t förnuft hade det ju varit .) så lätt att förekomms, Ty sedan Jules Favre hade i upphetsat befolkningen med löften, som han väl ) vissio ej kunde hållas, var det en vansinnigbet af! ; honu:n att låta 200,000 gevär förblifva i händerna! på ett så förbittradt folk. Resultatet var olycks-! ringande, Fan har bedt Gud och menniskor om: tillgift för sitt fel. Nu är det de som, i likheti I med mig, gjorde allt för att aflägsna följderna af :! de begångna felen, få sitta emellan för hans skull, : SO Rae CERRO IX TT STENI ANNE NEA ISAR SEG RN FE NNRNN som ett scuvenir, då hon gick i Jandsflykt.j Jag trodde ej stt hertiginnan af Berry var: så vackers, sade Ketty. Jag bar hört attj 4 4 q hon skelade.n Hon var inte vacker, men intagande; hon hade behag och det är mer än skönhet. Hö!l hertigen mycket af henne?, reed underrättelsor, som vorö al farlig beskaitenSvarsregeringen, såg mig tvungen att gå till honom och anbålla att utbekomma min aflöning.! lägringens slut, en tidning, som skulle erhålla sitt — nn bägge