Aftonbladet – 27 september 1871, sida 2

STOCKHOLM den 27 Sept. ,9 Vid dagens sammanträden i kamrarne fö-n: kom ingenting annat än bordläggning aflu tt Särskilda utskottets utlåtande öfver denv: ongl. propositionen rörande landtförsvarets!, dnande och de i samma ämne inom kam-ly rne väckta motioner. al Särskilda utskottets utlåtande är, med ute-o atande af inledningen, som omnämner de j9 opositioner och motioner, som förelegat till pt handling, af följande innehåll: 5 DAå utskottet vid denna behandiing kommit till et beslut att afstyrka bifall till K. M:ts förslag Il förordning angdende förändrade bestämmelser I fråga om roteoch rusthållsmnrättningen vid landtrsvaret, har detta hufvudsakligen skett af detl, äl, att utskottet anser försvarsväsendet böra ord8 på grund af den allmänna värnepligten och t detta icke lämpligen låter sig göra med indelngsverkets bibebåMande. Lika med K. M:t anser utskottet nödvändigt att första rummet ordna den folkbeväpning, hvilken vårt land, likasom i Europas flesta öfriga samillen, måste utgöra försvarsväsendets breda grundal. PÅ denna grundval anser äfven utskottet, att irsvaraväsendet både bör och kan byggas så starkt ch mäktigt, att vi förmå att skydda våra landamären ot främmande angrepp, samt fortfarande häfda venska folkets urgamla frihet och sjelfständighet; varjemte utskottet föreställer sig, att utgifterna ;r ett försvarsväsende, grundadt på allmän värneligt under fredstid, skola komma landet till nytta ke allenast genom den trygghet det skänker, utan ck genom den uppfostran, som kommer landets öner till godo just i den ålder, då de äro mest vottagliga derför. En arm6, grundad på allmän värnepligt, lemnar andet dessutom bättre än någon annan full visset derom, att tid och penningar, som offras på örsvarsväsendet, blifva använda på det klokaste ch nytiigaste sätt för det allmänna bästa. Då hela landets ungdom,så hög som låg, så fatig som rik, utan undantag tillhör armön, så håler äfven hela landet en vida strängare kontroll; fver, huru desse landets söner uti armen använ-l, as, än om de, som inträda i armån, endast bestå . obemedlade, som ej kunnat lega för sig ellerj. om låtit lega sig för andra. Må man icke för-1. lömma, att icke allenast materialet, hvaraf ent. rmå, grundad på allmän värnepligt, består, sjelf ordrar bättre och omsorgsfullare vård och använlande, utan äfven att alla blifva personligt intreserade, att den vapeatjenst, till hvilken deras söver kallas, icke pålägges dem, utan att stora och igtiga statsändamål dertill tvinga och utan att lessa ändamål äfven uppfyllas så långt det någonin kan vara möjligt. Derigenom ställas äfven de törsta fordringar på tidens ändamålsenliga använlande vid armån, på det tjensten vid fanorna må A mycket som möjligt förkortas; heia armön båles ständigt uti jern och oafbruten utveckling, och varken soldatens eller officerens utbildning kan en sådan armå blifva beroende på en innött slenrian, med mindre än att folket skulle plötsligt stanna eller gå tillbaka i sin utveckling: Hela armån med allt hvad som rör densamma är så fullkomligt förenad med folket och folket med armån, att båda helt och hållet uppgå i hvarandra; och ander sådana omständigheter måste alltid armen blifva uttrycket af folkets kraft och af den bildningsgrad, på hvilket det står, emedan den uti sig innesluter såväl massan af folket, som är denna kraft, som ock intelligensen inom detsamma, som leder den. Det är äfven dessa omständigheter, som föra en sådan här till en verklig folkhär, och det är en sådan här utskottet anser, att vi böra skapa till skydd för vår fribet och vårt sjelfbestånd, äfven om dermed äro förenade de nödvändiga uppoffringar af både tid och penningar, utga Bvilka en sådan här icke kan bringas till stånd. Utgående från dessa 8sigter, har utskottet kommit till den slutföljd, att indelningsverket måste upphäfvas, och derföre ej heller kunnat tillstyrka bifall till det af Kongl. Moej:t afgifna förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret, hvilket af Kongl. Maj:t blifvit framstäldt under vilkor och förbehåll, att lagen angående den allmäna värnepligten blifver af riksdagen godkänd. Den indelta armen, som af roteoch rusthållare uppsättes, utgöres onekligen af kraftiga landetasöner, och en trupp, bestående uteslutande af indelta soldater i sina bästa år är, utan tvifvel en föresyn för andra trupper uti utbållighet och god disciplin — tvenne at de förnämsta egenskaper, en krigsman kan ega. Den indelta soldaten, säger lantförsvarskomiten, boende i sin bygd, med eget hem, brukande sin jord, en närande meålem af samböllet, är i fullaste mening en nationalsoldat och skiljer sig härutinnan från en konskriptionssoldat icke uti något annat, än att han frivilligt emot vissa förmåner blifvit krigsman, samt detta på längre tid i stället för att den sonare blir soldat genom lag och på kortare tid. hvilket omöjligen kan minska den indelta soldatens nationellajegenskaper. I pålitlighet är han minst sagdt ful!t jemförlig med den senare. I militäriskt hänseende anser äfven landtförsvarskomitån den indelta soldaten ega stora förtjenster och framhåller dervid särskildt, att han bör vara lämplig till ledare för yngre manskap såväl under fredliga förhållanden som under krigets alla pröfvande tjenstor.. Då utskottet ansett sig böra i minnet återkalla detta landtförsvarskomitens vitnesbörd om den indelta soldaten, uti hvilket det i flera afseenden instämmer, men ej beträffande hans lämplighet såsom ledare för yngre manskap, om dermed skall menas hans lämplighet såsom befål uti en armå, hufvudsakligen bestående af värnepligtige, så har utskottet dermed velat visa, att det till fullo vet att uppskatta den indelta soldatens förtjenster. Men oaktadt utskottet gifvit denna gård af aktning åt den indelta soldaten såsom soldat och wmedborgare, kan utskottet dock ej undgå att anse den indelta armån olämplig såsom en stam, med hvilken de värnepligtige skola förenas och af hvilken deåskola öfvas under freden samt ledas i striden, och af denna anledning är utskottet nu, likasom sist förflutna lagtima riksdags särskilda utskott, af den 8sigt, att indelningsverket måste upphäfvas, om ett ändamålsenligt ordnande af vårt försvarsväsende skall ega rum. Det är framför allt af vigt, att den armborganisation ett land eger har dess medborgares fulla förtroende till förmågan hos densamma af den utveckling, som stundens och framtidens behof kräfva, och dgtta förtroende har den indelta armån förlorat. Åfven dess ifrigaste förfäktare försvara den hufvudsakligen såsom en öfvergångsform till något bättre, till hvilket man skall komma, och indelningsverket såsom en skattebörda. Det är äfven det mål, hvarthän man skall komma, som Utskottet vill se klart utstakadt, innan utskottet anser sig böra tillstyrka så genomgripande förändringar, som de af K. M:t föreslagna, hvilka dock endast kunna innebära en öfvergång till någonting, som ännu sväfvar i det ovissa. Uti en sekler gammal inrättning, såsom indelningsverket, har man ej rätt att göra stora och genomgripande rubbningar, då man på samma gång är öfvertygad, att dessa rubbningar endast åstadkomma tillfälliga förändringar, hvilka snart måste efterföljas af andra — kanhända nänu större. I afseende på olämpligheten af indelningsverkets TSE SAT ES SENSE RATES SSE 8 e e g t f I j v 1 I J AA He rn rn rn led. Herr de Jenqay ville inte låta mij sätta öfver floden. Det kan jag väl tro, såvida han ej vill göra siz af med er. Gud bevare oss! De