Aftonbladet – 27 september 1871, sida 2

red fast bostad vilja förklara samtliga rustoch otehållare från en sådan förbindelse befriade cch ä samma gång äfventyra en större utgift för staen, så hafva vi slutligen funnit oss föranlåtna att llstyrka förslagets antagande oförändradt jemväl denna del, dervid ledda af den öfvertygelse, att, m erfarenheten kommer att påkalla mera eller indre förändrade bestämmelser i den af oss nu ntydda riktning, desamma ock då skola kunna ed mindre svårighet än nu genomföras. Ett af de vigtigaste inkasten emot förslaget är vifvelsutan, att den indelta soldatens ställning unde komma att undergå en så väsentlig föränring, att hela institutionen icke vidare skulle emna lika goda resultater som hittills. Härvid år dock icke förbises, hvad så ofta blifvit erinadt, att den indelta soldaten i många delar af iket för närvarande ionebar just den ställning, iom enligt förslaget skulle blifva regel, och att an icke i desea orter visat sig vara mindre dugig än i de andra; samt vidare att för såvidt man utser de stora jordtorp, hvaraf en del soldater för värvarande äro i besittning, nu gällande författninsar, såsom de i senare tider tillämpats, icke lära nnebära någon trygghet, att dessa soldater skola blifva vid desamma bibehållna; hvaremot det å undra sidan är att förmoda, det den frikostighet hos en del rustoch rotehållare, som hittills beviljat soldaten större fördelar än han lagligen eger utt fordra, icke skall helt och hållet upphöra deröre att en ny lag i ämnet utfärdas. Antagligen torde dessutom inom en icke så aflägsen framtid flertalet af rustoch rotehållare finna sin fördel vid att öfverlemna rekryteringen åt staten, hvars sak det då blifver att se till det vilkoren blifva In, att goda soldater med dem kunna erag. Jemväl emot den för soldaten i förslaget bestämda långa tjenstetid hafva betänkligheter hos os3 förefunnits, men vi anse oss icke böra i detta afseende föreslå några andra bestämmelser, helst ändring lätteligen lårer kunna vinnas, om och när krigsstyrelsen kan finna en sådan önskvärd. Icke heller uti förslagets öfriga delar framställa vi några ändringsförslag. Det hela måste bedömas såsom ett försök att jemka emellan meningar, hvilkas skiljaktighet hittills förhindrat den vigtiga frågans lösning, och ändamålet skulle lätteligen förfelas, om jeranvigten rubbades till förmån för någondera sidan. Sådant det är, synes oss förslaget möjligt att antaga både af indelningsverkets försvarare och af dess motståndare. De förra kunna åtnöjas dermed, att indelningsverket icke nu utdömes, utan att det lemnaza tillfälle att genom erfarenheten ådagalägga sin lämplighet jemväl under de nya förhållanden, som uppstå genom den allmänna värnepligtens utsträckning; och motståndarne böra finna sig tillfredsställda deraf, att hvad som nu åtgöres icke försvårar utan snarare underlättar indelningsverkets utdömande framdeles, i bändelse det skulle befinnas såsom militärisk organisation ej bestå profvet; under det att båda parterna böra hafva för ögonen, att den föreslagna arm6organigatiocen genom utsträckt värnepligt, ökade vapendfningar för såväl stamtrupp som bevaring samt ett betydligen tillökait och mera utbildadt befäl skulle bereda oss ett, vid jemförelse med det nuvarande, i aila i afseenden starkare försvar. Vill man verkligen viana detta mål, så mäste man gå hvarandra till mötes i fråga om medlen. Vi hafva förenat oss om ett sådant tillmötesgående, gom från våra synpunkter måhända ej är mindre långt sträckt ån det som af de flesta med 0s8 olika tänkande påkallas, då vi vördsamt hemställa, att K. M:ts förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret må af riksdagen antagas.. Hr Björnstjerna, med hvilken hr Wijkander instämt, har mot samma punkt afgitvit töljande reservation: Ehuru jag deltagit i det besiut, hvartill utskottets majoritet i denna punkt kommit, delar jag dock icke samrtaa majoritets uttalade åsigter om nödvändigheten att förkasta hvarje förslag till ombildning af den svenska krigsförfattningen, hvilket icke utgår från indelningsverkets upphäfvande. TJAtt tidpunkten för denna institutions aflösande nalkaz i den mån den alimänna värnepligten blir I försvarets hufvudsalkligaste källa, torde visserligen vara en sanning, som af allt färre och färre numera förnekas, men jag eger icke rågon anledning latt antaga det evenska folket för närvarande är (villigt att bygga sin krigsförfattning uteslutande på allmän värnepligt i den omfattning, som är en oeftergiflig nödvändighet, derest landets försvar ges Inom en sådan författnidg skall kunna betryggas. Utvecklingen af hvarje mensklig inrättning kan alIdrig strafflöst försiggå, utan i den mån folkmed, I vetandet påkallar den. Endast småningom, på öfvers ; tygelsens väg, förberedas och mogna genomgripande ) förändringar i lagstiftning och organisation. År , I sålunda tiden ännu icke kommen för en sådan I förändring, då fordrar omsorgen för fosterlandets väl att vårda och använda hvad som finnes, Häraf . följer hvarken att jag anser det nuvarande indel; ningsverket så förträffligt, att icke från militärisk . synpunkt, särdeles med de fordringar som en alltmer sig utvecklande krigekonst numera ställer på krigaren, från den högste till den lägete, vida bättre organisativa grunder än indelningsverk kunna för krigsförfattningen uppställas, eller att jag ovilÅkorligen vill för all framtid bibehålla vårt gamla lindelningsverk orubbadt, utan endast att jag vågar tltro det omtänksambeten bjuder att icke öfvergifva hvad man har, innan man är med sig sjelf ense om att det nya, som erbjudes, är efter menskIl ligt förutseende bättre och för försvaret mera bet tryggande, hvilket jag icke kan finna vara förhåls landet med de genom förslaget till förändrade bestärmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen, föreslagna reformerca, fter hvilkas genomförande den gam!a organisativa fastheten skulle vara minskad, de genom århundradens häfd i folk; I medvetandet invuxna traditionerna delsvis utplåYI nade, den indelta soldatens ekonomiska ställning i I de flesta orter försämrad, hans sociala ståndpunkt ? rubbad och indelningsverkets ekonomiska tiilgångar till en icke obetydlig del förspillda, utan att likväl, efter min uppfattniog, en öfvergång till mera tidsenliga former vore förberedd och förs medlad, sannolikheten att erhålla befälsämnen ökad, I I tillgång på indelt stamtrupp i landets alla delar ordnad och sålunda genomförandet af en värnepligtslag, som betryggar försvaret, underlättadt, fletler anledningarne till obelåtenhet hos rustoch I rotehållare samt till förvecklingar emellan dem och befälet undanröjda. I öfverensstämmelse med ! 11869 ärs försvarsutskott fruktar jag, att man ,med I försök i denna riktning (normalkontrakter) löper 1 I ständig fara att rubba det, som indelvingsverket har företrädesvis godt och värdt att bibehållas, utan att ändock ändamålet vinnes... Antingen måste värnepligten ordnas efter stammens nuva-l rande organisation eller den senare varsamt och , småningom förändras i öfverensstämmelse med antå dan af den nya värnepligtslagen, derest det hela skall kunna organiskt utväxa. År man icke ense rjom måle: dit man sträfvar, kunna detaljerna icke följdriktigt ordnas, och då är stunden för reforz I men ännu icke kommen. i Dessutom har det för mig varit svårt att inse, a I hvarföre en skattejemkning, en på medeltalsberäk-Ining grundad nivellering af en del af den svenska tljordens skattebördor, en i alla samhållsförhållanr I den ingripande statsekonomisk fråga om eftergifvande af en del utaf statsverkets ekonomiska tillgångar bör sammankedjas vid frågan om antaganKOSTEN RESTEN Te re EARSTA l TR a a LL oNrGr f 2å fll Af ak LL