Aftonbladet – 27 september 1871, sida 2

wrstående såsom skattebörda, ensam drabbande jej eoch rusthållare, får utskottet hänvisa till det ä skilda utskottets utlåtande n:r 1 för sistför-g tna lagtima riksdag, uti hvilket de åsigter tin-!— 3 uttalade, som nu föranleda utskottet att äfven ri denna synpunkt anse indelningsverkets upphäf-fö nde såsom nödvändigt. äl Utskottet öfvergår härefter till det, som utskotg: ; anser vara det vigtigaste skälet för indelningsvi rkets upphbäfvande och derföre äfven för ut-s: ottets atstyrkande af K. M:ts förslag till förning angående förändrade bestämmelseö ifråga si roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvar sl , och detta skäl är den indelta armens olämp-d het såsom befål och stam för landets vapens: yldiga ungdom, då denna uppkallas till militärp nst på grund af allmän värnepligt. hs Utskottet anser nemligen, att indelningsverkets b pehållande ovilkoriigen förutsätter, att den inli Ita soldaten fortfarande anskaffas utaf jordega-b n, som skall hysa honom på sina egor samt förse nom med hus, för hvilkas nybyggnad jordegaren t venledes är ansvarig, och utskottet anser på mma gång, att just denna anskaffning af jordaren, som måste önska att för billigaste pris få beskedlig karl, .som gör honom så liten olänhet som möjligt, svårligen kan vara egnad att Iförsäkra indelta armån sådana soldater, som reträdesvis äro lämpliga att utbildas till befäl. ertill kommer ytterligare, att det måste ligga i rdegarens intresse, att soldaten så sällan som öjligt är bortkommenderad från hemmet, hvilat äfvenledes är alldeles stridande mot den utIdning till och användning som befäl, hvilka i . M:ts proposition förutsättas. Så länge rekryteringen bindez vid jorden och ; länge den indelta soldaten bindes vid sin torpuga med en kåltäppa och några kappland jord, ; länge kan man ej heller vänta, att i den inelta armöns led få se andra än. dem, som tillöra dagiönarnes klass, och utaf dessa ingalunda 2 bästa, för såvidt de ej af begär att gifta sig ska anställning som soldater, för att få tak öfver ufvudet för sig och de sina; och man bortjagar enom torpstugorna de mera intelligenta element, hvilka en verklig befölsstam för värnepligtige sulle bestå. Det följer sålunda med indelningsverket, att den delta soldaten, vare sig att han är uppsatt efter u gällande grunder eller efter de grunder, som K. M:ts nåd. proposition föreslås, alltid kommer l. tt rekryteras ur sambäliets lägsta klasser, hvil-et enligt utskottets åsigt ingalunda kan vara impligt, då man vill göra honom till befäl och dare för en armå, sammansatt, på grund af den llmänna väraepligten, utaf medborgare af alla amhällsklasser. såväl de lägsta, d. v. s. de okunigaste, som de bögsta, d. v. s. de mest bildade ch intelligenta, ty verklig bildning gifver öfverlt intelligena3, och den gifser äfven anseende — ångt större än det, den indelta soldaten iallmänet kan göra anspråk på, äfven om han på förekrifna möten och uti underbefälsskolan skaffat ig det mått af kunskaper, som derstädes kan örvärfvas. Men det är icke allenast soldatens egenskap att ekryteras af jordegaren och utur de mest obenediade samhällsklasserna, samt det olämpliga aföningssättet för soldater, som skola utbildas till befäl, som utskottet anser vara indelningsverkets lägenheter,uätan dertill må äfven räknas den inlelta soldatens långa tjenstetid, hvilken äfven så ära sammanhänger med sjelfva indelningsverket, utt detta skulle inom kort upphäfvas, för den händelse tjenstetiden i betydlig mån förkortades. Visserligen föreslår K. M:t, att soldat, som fyllt 27 år och i sin tjenst varit 7 år austäld, skall under fredstid vara berättigad att, efter derom gjord anmälan, gerhålla afsked, dock med skyldighet att, om han af sådan rätt före uppnådda 15 tjensteår vill sig begagna, sätta i sitt ställe annan krigsduglig karl, hvilken emot enahanda löneförmåner, och utan att staten lemnar det i 5 stadgade legobelopp, åtager sig nylegd soldats förpligtelser,, men då det i allmänhet ligger i såväl soldatens som rotehållarens eget iatresse, att soldaten så länge som möjligt qvarstannar i tjensten, torde man kunna förutsätta, att denna bestämmelse icke I nämnvärd mån kommer att förändra det öfverklagade förhållandet. Med lång tjenstetid följer, att soldaten sielf efter inträdet i krigstjenst känner sig deraf bunden för hela den tid han ännu eger sina fulla arbetskrafter, utan utsigt att kunna egna sig åt sin tjenst på ett sådant sätt, att han genom densamma kan blifva försörjd förrän han hunnit underofticersgraden, hvilken dock endast af ett fåtal kan uppnås, och att han derföre, då han hufvudsakligen skall försörja sig och de sina genom sina händers arbete, under denna långa tjenstetid mot ser såväl med bäfvan hvarje oxtra kommendering, till hvilken han kan kallas, emedan uaderhållet af hustru och barn derigenom försvåras, som äfven den tid, då ban skall lemna den bostad och käåltäppa, han under många år bebott och brukat, och som under denna tid varit en fristad för honom och hans familj. En af de kraftigaste driffjedrarne för utbildandet af ett godt befäl går äfven genom en lång tjenstetid och genom torpstugan förlorad, och denna driffjeder är ärelystnaden. Att efter flerårigt sträf: vande ej hinna längre än till korporal med en sam: manlagd årlig inkomst af 175 rdr eller till och med till 1:ste korporal med 200 rdr — och högst få äro de som hinna längre — är sannerligen en så ringa uppmuntran för unga män med förmåg: och verkliga befålsanlag att inträda uti den indelte armen såsom soldater, att desse åt nästan hvilket håll de vända sina sträfvanden hafva vida större utsigt att vinna utkomst och anseende än på der militära banan. Det är äfven derföre, som en lång tjenstetid :; väsentlig mån bidrager att förhindra en sådan rekrytering af indelta armån, att denna verkliger kan lemna den tillgång på dugligt underbefäl, som i K. M:ts proposition afses. Ea lång tjenstetid har dessutom det felet, at! man under densamma använder så mycken tid och kostnad för att utbilda en soldat till underbefäl att man under denna tid och för samma kostnad borde dertill kunnat utbilda flere, hvilka, sedan de lemnat tjensten, vid krigstillfälle kunde blifva till stor nytta såsom en förstärkning till armån eller såsom en väl behöflig stam åt landstormen. Utskottet anser sig härvid böra erinra om hvad reservanterna mot det Särskilda utskottets betänkande vid innevarande års lagtima riksdag yttrat i detta hänseende: . Det finnes äfven ett annat förnållande, hvarigenom rustoch rotehållarens rättigheter med hänseende till soldaten motverka hvad som med värneligtens utsträckning i öfverensstämmelse med K. M:ts proposition åsyftas. Såvida landstormen, sär delegs dess första uppbåd, som är afsedt att organiseras i särskilda kårer och kunna sjelfständigt uppträda, skall uppfylla sin bestämmelse, mäste nödvändigt inom densamma finnas en större krigsskicklighet än den värnepligtige under sin korta öfning såsom beväring kan vinna och sedermera bibehålla. En sådan skicklighet är att förvänta endast hos dem, hvilka såsom befäl eller manskap tjenat i armen och der erhållit fullständig utbild: ning. Af dessa behöfves också i krigsreserven eller landstormens första uppbåd ett ganska betydligt antal, för att såsom bofäl leda eller såsom stamtrupp tjena till stöd för de öfriga, hvilka derförutan snart skulle gagnlöst uppoffras i striden. Nu är det !ikväl ej mindre den indelta soldatens än rustoch rotehållarens fördel och rätt, att den förre, så länge hans krafter det medgifva, qvarstannar i tjensten, hvilken han derför i allmänhet TRAIN NT NR EDET ELR TTR I WD re nd Han M Mm me fö j Vill du låta allt vara glömdt och förlåtet? sade han och räckte henne sin venstra hand Du har varit mycket obeskedlig i dag — d har varit det mycket länge. Hade han vari LIK Lada han 3 ang nat nava : MON ha: