Aftonbladet – 26 september 1871, sida 2

frågan den 22 September. Ehuru vi förut meddelat en tomligen utförlig redogörelse för det yttrande, med hvilket hr Abelin under fredagens sammanträde lo bemötte de emot regeringens förslag till för)-sj svarsväsendets ordnande framställda anmärk-y. ningar, anse vi oss dock, då yttrandet nultc föreligger justeradt, böra med afseende på ti ämnets stora vigt här återgifva detsamma ilpn sin helhet: Det var af följande lydelse: Då vid remissen af den kongl. propositio-t nen angående landtförsvarets ordnande, några !r anmärkningar mot densamma icke framställdes, men det, af hvad dervid yttrades ochla sedermera förekommit, velat synas, som omid kamrarne önskat begagna en tid, svarande mot! y den vanliga motionstiden, för att mot detla kongl. förslaget göra de erinringar, hvartilllg man kunde anse sig ega anledning, har jaglä trott mig äfven böra uppskjuta att öfver!h dessa erinrisgar yttra mig, intilldess nämndalF tid gått till ända, på det jag måtte kunna id ett sammanhang meddela de upplysningar el-le ler beriktiganden, hvartill erinringarne kun-g nat föranleda. u Det är af denna anledning jag nu först!g begär ordet och en stunds uppmärksamhet. ly Det har icke kunnat vara mig oväntadt,s att uti en så grannlaga och omfattande fråga, lr som den för handen varande,hvilken berörb många enskilds och stora allmänna intressen, t skiljaktiga meningar ekulle komma att ut-ly; tala sig, särdeles nu, då omständigheterna i borde föranleda att från ord öfvergå tilll, handling. 3 Det framlagda förslaget, hvilket lika litet!t som något annat menskligt arbete, kan göraj anspråk på att vara ofelbart, måste natudli-r a lemna mången önskan otillfredsställd och d ande svårligen undgå att blitva föremål före anmärkningar och erintingar af åtskilliga slag. Men om det alltså var att motse att eitl, sådant öde nödvändigtvis skulle drabba detta förslag, så är det dock lika visst, att samma förhållande skulle inträffat med hvilket an-l; nat som helst. Och om medvetandet bärom : å ena sidan må vara en tröst för förslagetsi upphofsman, så bör nyssnämnda förhållande ä andra sidan ingifva den förhoppning, attls de, gom icke företrädesvis söka fel i förela-t get, raen se sina önskningar i en och annan ji detaljfråga ouppfyllda, skola insaomöjlighe-, ten att vinna ett annat förslag, som tillfreds-: ställer hvarje osskild önskan och derföre låta! den egaa meningen vika för att i sin mån! främja ett stort och allmänt mål. Den för-; hoppning torde emallertid icke vara alldeles; oberättigad, att det förslag, som nu afbidar, riksdagens omsorgefalla pröfning, skall befianas mer än något annat hittilis framlagdt förmedla de inom riksdagen uttryckta olika j meningarne i ävmnst, på samma gång det be-l, reder landet ett starkt försvar samt såmedelst ock den trygghet, som vi med vära bemödanden i deana riktning eftersträfva. Våra nuvarande armöförhållanden hafval sedan länge befunnits vara otillfredsställande och, sedan någon tid tillbaka, ansetts ohållbara — icke så till förståendes, som skulls man vilja öfvergifva grunden, den militära grunden, för dessmma, hvilken tvärtom stödjes af den upplysta allmänna meningen inom Pader och genom senaste riksdags beslut kan sägas bafva vunnit ytterligare stadföstelse, men man har på senare tiden erkänt benofvet af en större och mera omfattande ötning för stammen, afen begränsning af manskapets ålder i tjensten och af förändrade bestämmelser i afseende å dess anskaffoingsoch afiöniogssätt, hvarjemte man allmänt, linom och utom riksdagen, yrkat på en utsträckt allmän värnepligt såsom ett oeftergifiigt vilkor tör det betryggande försvar vi söka. Det är dessa fordringar, som det föreligl gande kungl, förslaget sökt tillmötesgå, och I dervid det gått så långt, som, å ena sidan, l våra nuvarande tillgångar ansetts lämpligen kaona medgifva och, å andra sidan, omstänIdigheterna kunnat tillåta, för såvidt indelningsverket, den fasta stödjepelaren för det ) hela, skall behålla den karakter det hittills egt och eger, Jag vill ej nu till besvarande upptaga alla de erioringar, som blifvit framställda mot den kungl. propositionen, Detta synes mig ock mindre. behöfligt, då jag nemligen i den motivering, som föregått de underd. förslag, som legat till grund för densamma, gifvit skäl för min från anmärkarnes afvikande mening, och då jag hyser den förhoppning, att den nogrannare pröfning kamrarnes ledamöter hvar för sig blifva i tillfälle egna åt ämnet skall häfva månget nu befintligt tvilvel och skiagra mången fördom. Ea och annan af anmärkningarne synes mig dock vara af beskaffenhet ati böra redan nu till besvarande upptagas. Af dessa förekommer först den, som går ut derpå, att de förändrade bestämmelser, som äro ifrågasatta rörande soldatens bostad, skulle föra derhän, att man blott räddade skuggan af indelningsverketo, att endast skalet bibehöllsn, att soldattorpet skulle blifoa en backstuga med alla deraf följande konseqvenser. Den, som i den ifrågasatta anordningen ser en åtgärd stridande mot indelningsverkets ursprungliga karakter och fiendtlig mot dess fortvaro, den skall, om han gör sig fullt redo med förhållandena vid indelningsverkets införande eller under dess nuvarande form, fiona, ätt genom de föreslagna bestämmelserna iafseende å torpeta beskaffenhet, man snarare värmat dem till hvad de voro vid indelningsverkets ordnande än tvärtom, då nemligen den areal jord roten då var ålagd lemna soldaten, i allmänhet utgjorde omkring 12 tunnland och då i närvarande tid soldater finnas, hvilka till sina bostäder icke egs stort större areal jord, än den nu ifrågasatta. Det är RA LR