Aftonbladet – 22 september 1871, sida 3

ÄMNEN. Den Tichborneska arfsprocessen i England. : (Forts. fr. fradagsbl.) Hon studerade flitigt de tidningar, som dagligen jades på hennes bord. Men derunder egnade hon icke den ringaste uppmärksamhet åt de angeläsenheter och händelser, som företrädesvis ådrogo sig andra tidningsläsares intresse. Jon läste ingenting annat än sjöfartsunderrättelser, annonser och nyheterna från Sydemerika och Australien. Bå hände det en dag år 1865, att hon i Daily News upptäckte en annons, som tillkännagaf, att en mr Cubitt inrättat en Misting Friends Office,, en byrå för försvunna personers uppletande, vid Bridgestreet i staden Sydney, kolonien Nya SydWales i Australien. Hon ansåg detta som ett tecken från himmelen och skyndade att sätta sig i förbirdelse med br Cubitt. Henres första bref till honom är dateradt den 19 Maj. Det beskrifver Roger som 32 år gamroal, af ömtålig helsa, smärt och mager, med ljusbrunt hår och blå ögon. Det utlofsar en vacker belöning, om han kan upptäcka den saknade, och det meddelar åtskilliga enskildheter om Rogers afresa från Europa och vistelse i Chile. Hade lady Tichborne före detta brefs afsändande rådfört sig med en verldserfaren vän, skulle denne varnat henne för att omtala de sistnämnda enskildbeterna, emedan de kunde missbrukas af en falsk pretendent. I elutet af Juli månad samma år erböll lady Ticbborne ett bref från hr Cubitt, som meddelade att han infört Roger Tichbornes signalement i alla australiska tidningar, och att han hads de mest hugnande undecrättelser, men tillsvidare nödgades vara försigtig, för att ej väcka falskt hopp. De mest hugnande underrättelser! Hsad lady ichborne kände, när bon läste dessa ord, torde saren och, ännu mer, läsarinnan kunna föreställa BLANDADE Big. Det uppstod nu mellan henne och Cubitt en ifrig brefvexling, hvars resultater vi uppskjuta att meddela, för att ej gå händelserna i förväg. Samma är -Bellas försvunnit anlände till Melbourne en ung mar, som kallade gig Artur Orton. Namnet är våra läsare bekant. Vi ha redan träffat Artur Orton uti Melipilla i Chile som don Thomas Castros gäst och skyddsling. Melbonarne företedde vid denna tid — äår 1854 — en bild af det rörligaste lif. Hvar och en af desz gator liknade flustret till en ofantlig bikupa, i hvilken byggande och borttågande svärmar trängdes med hvarandra. Under tusentals murares händer reste sig palats vid palats, och mellan husra. derna strömmade, dag efter dag, brokiga flockar från stadens hamn ut genom dess förstäder — kalifornier, briter, epaniorer, tyskar, skandinaver, italienare, melayer, negrer och kineser. Tåget gick till guldfälten. Artur Orton följde ej dessa skaror. Han tyckte ej om att gräfva. Det behogade honom ej beller att stå på en murareställnirg. Han begaf gig till den stora höstmarknaden utanför staden och erbjöd sin tjenst å en rik häst-bjord-egare, mr Johnson, som han åtföljde till egendomen Newburn-Park i Gippsland. För mr Johnson berättade Orton, att ban var con af en utaf Londons ansenligare hbästoch kreaturshandlare, slagtaremästaren Georg Orton vid Highstreet i qvarteret Wappiog; att han för två år sedan skickades af sin far från England med två race-hästar till en förmögen man på Van Diemens land; att han från sistnäranda koloni, der han vistats dels som slagtare, dels som handlande, begifvit sig till Melbourne för att söka tienst som herderyttare (stockrider.) och hästtärojare, ty detta lif, hvarmed han gjort bekantskap i Chile, behagade honom mest. Och sådant lif fick han nu föra i åtskilliga år. Mr Jobnson fann honom vara en djerf ryttare och den ypperste mstockrider, man kunde tänka sig. fphpsons hästbjördar betade, jemte andra plan