Aftonbladet – 22 september 1871, sida 3

oy AV ERK AIV ULH BRITVUIRCIG all JUiUTIGCUGTA sig än att skåra strupen af hvarandra. Herderyttaren behöfver icke precist dela röfvarenas uppfattning af eganderätten, för att finna hans brandy och kang tobak tilldragarde och hans äfventyr värda att höra. Det påstås, att Artur Orton fann särskildt intresse i desse gentlemena sällzkap, ja, att ban någon gårg följde dem på deras expeditioner, för att sc huru stråtröfvare bära Big åt, när de plundra resande. Ur mr Jobnsons tienet trädde Orton i en annen rik höstegares, mr Fosters i Boysdsll-station, och tillbragte ett års tid på ofvan skildrade gätt på Dargo-stationens stepper. Men år 1858 greps han af lust att utbyta vildmarkens lif mot stadens. Han bief stallknekt i ett hotell i staden Sele; dock blott för vågra månader. Hans rykte var icke godt; det hviskades att bangs herderyttarelif stått på gränsen af hösttjufvens och strätröfvarens. Från Sale begaf ban sig till guldfälten vid Flat Diggingy der kan gräfde guld och red in hästar. Snart var han borta äfven derifrån, och det sades att han begifvit sig till en ort, som heter Deneliquin. Hura än härmed förhöll rig, var från denna tid, d. v. s. år 1860, Artur Ortons namn försvunnet, och rzan eöker fåfängt att tillrättaskaffa det. Hvert fjelfva personen tagit vägen, deröfver hvilar tills vidare en slöja. Men samma år, år 1860, uppträdde i Deneliquin en man, som kallade sig Zkomas Castro och sade sig vara från Chile. Det var en högvuxen man med blondt hår och blå ögon. Han såg alldeles icke ut fom en chilenare, uten som en engelsman, hvilket ban förklarade gå, stt hans mor var engelska. Han hede en ezendomlig ryckning på ögonbryren, då han talade, hvilket han förklarade så, att han i gin barrdona lidit af den nervösa sjukdora, som kallas S:t-Veits-dans. Som ryttare och bästkarl kunde Thomas Castro mäta gig med Artur Orton, hvilket vill såga mycket. Han kände förträffligt nejderna kring Boysdalloch Dargo-stationerna, der äfven han, Caetro, hade lefvat som herderyttere. Han var, liksom Orten, invigd i slagtaryrkets mysterier och skötte yxan och krilven med ven hand. I Deneliquin och sedermera på andra ställen red Castro in hästar och slagtade oxar. Mot slutet af år 1861 fann Castro skäl att ändra pemn och kalla sig Morgan, kanske af aktning för den beundrade röfvaren a samma namn. Året 1862 tillbragte Castro-Morgan under ströftåg och okända äfvertyr. Derefterbeslöt kan bli en stadgad man, återtog namnet Thorcas Castro, tog tjenst bos en slagtare Higgins i den lilla staden Wagsa-Wagga, förblet uti dennes tjenst i två år, gifte rig år 1865 raed en tjersteflicka vid namn Bryant och uppsatte egen elagtarerörelse. Såsom läearen erinrar rig, var det år 1865 hr Cubitt, föreetåndaren för byrån för försvunna perconers uppletande, trädde i skriftlig förbindelse med erkeladyn Tichborne och fylide atia Australiens tidningar med fetstilsannonser, som efterlyete Roger Charles Tichborre, arfvinge till en baronettitel och nära 30,000 i årlig inkomst. Enär den som kunde tillrättaskaffa nämnde Roger Tichborne hade utsigt till en ensenlig belöning, svärmade alla menniskor men isynnerhet Australiens advokater för att göra detta fynd, och man hedrade hvarje mansperson, som var blond, blåögd och omkrirg 32 år gammal samt hvars föregående lif var mindre kändt, med misstanken att vara Roger Tichborne. Da flesta ekulle också önskat vara det. I Waggsa-Wagga fanns och finres väl ännu en sakförare vid namn Gibbs. Han och bans fru voro ense om, att de, lika väl som hvarje annan, kunde vinna priset. Gibbs var Thomas Castros juridiska biträde. Fru Gibbs hade ofta sett honom på besök hos mannen. Fru Gibbs fäste sin makes uppmörksamhet på följande omständigheter: 1) Thomas Cestroa utseende öfverensstämmer rätt bra med Roger Tichbornes signalement, eburu Castro är frisk, storvuxen och fyllig, medan Tichborne för 12 år sedan var meger och af ömtålig helsa; 2) Thomas Castro är en hemlighetsfull passagerare, bvars föregående lif man icke känner; 3) Thomas Castro kallar sig chilenare, men är tydligen engelsmen: ben lefver under ett antaget namn, ett spanskt eller sydamerikanskt, och Roger Tichborne, märk väl, hade vistats i Sydamerika. Mr Gibbs berömde sin bustrus skarpsivnighet och ilade till Castro. Ni är Roger Tichbornel. sade hen. Castro råg öfverraskad och förvånad ut. Han bed mr Gibbs draga dit pepparn växer och icke komma med dumma cch nörgångna frågor. Castros affärer voro något trassliga Några da gar derefter inställde han sig bos mr Gibbs och !gade att han funderade på konkurs. Men ban måste för detta ändamål ställa till mr Gibbs en I ömtålig fråga. Antag att jag gör konkurs under namnet Thomas Castro, men i verkligheten har lett annat namn. Kunna kreditorerna då åtkomma . , mig äfven under mitt verkliga Damn ?s I Då Castro framställde denna fråga, stod ban på mr Gibbs veranda och drog rökmoln ur en pipa : med stort trähufvud. Mr Gibbs blef så förtjust öfver frågan, att hen j icke hade tid att skratta å det juridiskt enfal, diga i densamma. Frågan bevisade ju att Castro i var ett antaget namn. Mr Gibbs spände ögonen i Thomas Cestro, betraktade honom skarpt och I upprepade: Ni är Roger Tichborne. Castro svaI rade blott med en ny puff ur gin pipa Men då ; — hvilken upptäckt! — såg mr Gibbs tre stora : bokstäfver i tydliga drag inskurna i pipans träi hufvud. Och initialerna voro R. C. T. Neka icke längre!s ropade han utom sig. Thomas Castro nekade icke längre. Samma dag iskref mr Gibbs till mr Cubitt, att han upptäckt den verkliga Roger Charles Tichborne och begärde I närmare Vpplyeningen i ämnet. Hr advokaten Gibbs och bens fru kade således gjort den stora upptäckten. Slagtaren Tbomas Cestro i Wagga-Wagga var den försvunne sir RoI ger Tichborpe. Sir Roger hade icke omkommit i vågorna, då Bella sjönk i hafvets djup. Drifvande i en liten båt med sex man af Bellas besättning, : bade han på fjerde dsgen blifvit upptagen af ett i skepp cch förd till Melbourne. 83 berättsåe ban gejelt. Men rörende alla sina öfriga förbållanden iakttog her, äfven mot mr Gibbs, den mest förgigtiga tystnad. Vi vilja hödanefcer kalla Thomas Castro pretenden:en, eftersom bans verkliga namn ännu är en icke fulit afgjord sak. Det uppstod ru en flitig brefvexling mellan mr Gibbs och mr Cubitt, den förut omtalade agenten för tillråttaskaffande af försvunna personers — mellan begge dessa herrar och enkelady Tichborre, eamt siutligen mellan denna dam och pretendenten Hrr Gibbs och Cuabitt voro i början mycket förbehållsamma och mycket misstänksamma mot hvarl andra. Den ene fruktade, att den andre skulle Juppteckte sig hela den utlofvade belöningen för upptäckten af sir Roger. Men de kommo slutligen underfund med att deras intressen best befrämjades genom enig samverkan, och de öfverenskommo att broderligt dela både de möjliga riskerna och vinsten. Hvad som bland annat gjorde dem bryderi var retendertens näsa. Lady Tichborne bade i ett ref gifvit en närmare beskrifning på sin förstföddeg utseende. Roger var temligen liten (5 fot 7 tum) och mager. Pretendenten var en karl på inemot sex fot och hade lagt utomordentligt på hullet. Sådana förändringar kunna dock ske med jären — med näsan! Sir Rogers var krökt, pretendentens är rak. Med båsta vilja kan man icke upptäcka ringaste bugt på henne. Mr Gibbz meddelade pretendenten siva bekymmer om hans näsa. Pretendenten skrattade cch omtalade något, som förklarade saken. Han hade en gång som kerdei ryttare under vild ridt på en otamd häst fallit ur I sadeln och slagit sönder detta framstående organ. I Det lagades af en doktor, som utplockade två små ben. Derefter blef näsan bra — men rak. Pretendentens första bref till enkelady Tichborne meddela vi bär. De fel mot rättstafning och syni tax, hvaraf det hvimlar, kunna till större delen icke återgifvas i öfversättniog. Wagga-Wagga, 17 Jan. 1866. Älekade moder! Det uppskof, som egt rum se