Rättogångsoch Pollssaker. Mord. Från Borås skrifves den 20 Sept.: Vårt under loppet af flera år så fredliga och stilla samhälle uppröres för närvarande af den fasansfulla tilldragelsen — ett mord, begånget natten mellan förliden söndag och måndag. Hvad man hittills fått sig bekant om denna hemska gerniog är enligt i måndags bållet polisförhör följande: Sotarelärlingen Carl Gustaf Frans Fredriksson (född cen 6 November 1846; men hvarest, veta vi ej) hade med. sistliden söndeg affyttet från den anställning ban, såsom vandrande, för några månader sedan hade erhållit hos sotaremästaren Söderling härstädes, och på aftonen skaffat sig logis i samma hus — beläget vid Båtsmansgatan, norr om cch sredt emot stadshäktet — der hans förre mästare var boende, hos en prostituerad qvinna, gemenligen kallad Röa Anna, med hvilken han var mycket bekant. Omkring klockan 11 på natten ankommo ett par personer utanför Annas fönster och knackade på för att slippa in samt förde dervid något oljud på gaten. Frelriksson gick då ut för att afstyra detta; men möttes i portgången af en undersätsig, af F. ej igenkänd mansperson, som tillfogade honom eit knifbugg på sidan af magen, hvarpå våldsverkaren hastigt aflågsnade sig. F., som ibörjan kände endast föga smärta af såret, begaf sig åter in, men utropade en kort stund derefter: ,herre Jesses, vå fä gör ondt Under det såret, som befanns vara både djupt och långt, nu eftersågs, ankom iter en person utanför Annas fönster, hvilken fråsade: hur ä dä med sotarn?. hvarpå Anna, som genkände den frågande vara förre trumslagaren vid Elfsborgs regemente Samuel Andersson, svarade: haån ä skuren mä knif, och då har Ja du gjort,. — N, då har je inte, men ja vet hvem som gjorteto, genmälte Andersson, hvarpå han åter sflägsnade sig. Straxt derefter ankom läkare, som olifvit efterskickad, och förband såret, hvarpå Fredriksson i måndags affördes till härvarande laarett, der han omkring klockan ätta på aftoen afled. Den ofvannämnde trumslagaren Andersson, en lagskämpe och illa beryktad menniska som redan uttit på ett års fästning för väld emot person, ade, som det vill synas, straxt efter samtalet med Anna begifvit sig ut ur staden och fått nattläger på torpet Hallen, beläget ungefär !2 mil härifrån. Jer skall han hafva yttrat till torparefoiket, att van i dag varit ute för det värsta i hans lif, och å förfrågan bvad det då varit, gifvit till svar att iet skulle de få veta en annan gång. Andersson, som skäligen misstänkes att åtminstone hafva vetkap om mördaren, efterspanas at polisen; men var ännu ej anträffats.