Aftonbladet – 22 september 1871, sida 3

säljerskor, tillse renligheten på gatorna, uppbära chausseafgifterna, med ett ord dem tillerkännes så mycket som möjligt rättighet till arbete. — Finnarne utmärka sig för sin stora aktning för lagen, Alla lagar och förordningar efterlefvas på det strängaste. De invid staden belägna trädgårdarne och ängerne skyddas icke ef egarne genom inhät nader — ett simpelt anslag, com tilikännager förbudet, är fullt tiliräckligt att betrygga dylika platser för skada genom nedtrampning och dylikt. Denna stränga hörsamhet för äe lagliga påbuden röjer sig öfverallt, och detta på ett rätt, som till och med förefaller besynnerligt för oss ryssar, hvilka ej äro vane vid en dylik ordning. — Det fions ännu ett ag i fionarnes karakter, som förtjenar omämnas. Det är deras politiska takt, om jag så får uttrycka mig. Detta drag uppenparar sig tydligast i finnarnes förhållande ill ryssarne. Icke sällan uppstå konflikter mellan de i Finland bosatta ryssarne ochinvånarne på platsen, I sädana fall bemöda sig alltid finnarne ait så mycket sow möjigt bilägga saken i godo, utan allt larm, genom att förlika båda perternas anspråk. I sjelfva Helsingfors fions det endast få ständiga ryska invånare; dessa äro till etörsta delen köpmän, personer, som företaga vetydliga handelsoperationer, äro förmögne och ätojuta befolkningens förtroende och aktniog, Öch kunnen I väl tro det? Alla ha ie till den grad blifvit svenska, att de till och med i sina familjer icke begsgoa det ryska språket samt uteslutande tala svenska ned sina ryska bendelsbiträden. Nu efter srundläggandet af det ryska gymnasiet i Helsingfors föll detta isynnerhet i ögonen, ty de I gymnasiet ioträdarde barcen st dessa rent ryska föräldrar måste först och främst unlervisas i det ryska uwgängesspråket. Ett oetydelsefuilt faktum, såsom ni ser. Och vi bemöda oss samtidigt ett russificera våra gränsområden, förfölja de lokala språken såväl på skyltar som i konversatiozen, och uppnå trots alla dessa ansträngningar endast tvifvelaktiga resultat. Fipnarne vidtaga, cåsom bekant är, inga dylika åtgärder och unna icke helier göra det, På rådana hviar alltså icke makten, utan på kulturen, ntvecklingen, en relstiva förträffligheten hos vilkoren för det sociala lifvet