Aftonbladet – 22 september 1871, sida 3

Ett opartiskt ryskt omdöme om Finland. I S:t Petersburger-Zeitung finner men ett bref från Helsingfors af en ryse, hvari åtskilliga fioska karaktersdrag och förhållsnden framställas i en särdeles fördelaktig dager, isynberhet i jemförelse med motsvarande rysks. Vi meddela här detta bret: Vi hs vant 0ss.,.skrifver korrospondenten, att med en viss tvifvolaktig, nästan till medömkan gränsande välvilja sa ned på Finaland; men icke desto mindre förtjenar detia land vår uppmärksamhet och kan i mänga afeeenden tjena oss till mönster. I storfurstendömet Finland, hvars befolkning blott uppgår till 1,800,000 personer, finns ett universitet; i landets 8 län finnas 6 gymnrasisr, en normalskola, lycter, lärareseminarier och ett stort antal folkskolor, som äro spridda i alla dslar af detta glest befolkade område, der blott 260 menniskor räknas på qvadratmilen. Väl underrättade och kompetents personer försäkrade mig, att elemeatarundervisniagen är bland ficnarne utbredd i betydlig mån, och detta meddelande gjordes mig till på köpet af ryssar, hvilka säledes ingalanda voro intresserade att berömma allt finskt, Till och med på de eflägsnasto trakter träffar man ganska ofta i bondstugor på tidningar. För att i afseende den allmäans undervisningen kuona mäta oss med Finland, måste vi i stället för vära 7 universitet ha 55, vidare 200 gy er i stället för 94 och i samma au större proportion föröka äfven de öfriga läroanstalterna. Till ekollärare måste vi ofta använda personer med högst bristfällig bildsing, hvaremot i Finland dessa platser beklädas till och med af studerade, enkom till lärare utbildade män. — Man anteger hos oss i Ryrsland, att Finland är fattigt; men detta är blott till en del sanat. I de gödra lönen äro skördarne temligen goda; men ju längre mot rorr; desto ofraktbarara blir jorden, desto mindre lönar sig åkerbrukarens arbete. Men allt detta oaktadt möter man inga tiggare, trasiga eller drackna. Jag har i tvä veckors tid vistats i Helsingfors och deltagit i flera folkfester, men har hvarken sett smutsiga sesner eiler hört gräl och trätor, ehuru munterhet och skratt mötte mig vid hvarje steg. — Finvarne lefra nyktert och tarfligt och icke öfver sina tillgåvger. De äro beröknande, ekonomiske och sparsarome, men alldeles icko gitige. Dessa egenhater i den fioska karakteren yttra sig hör i allt: i husens och gatornas yttre utseende, ifingarnes klädgel, i deras lefnadssätt, i deras nöjen. Öfverallt råde måttlighot, enkelhet och okonstlad glädtighet från da lägsta folkklasserna till da högsta. Byggosåer af kolossala dimensioner finner man icke, men men får ofta se hus med, anmärkningsvärdt vackert byggnadssätt. Öfvorallt iakttages den strängssta renlighet; jag var flera gånger vitus till, huru på torget genast efter handelas slut orenligbeten hopsamledes, lades i högar och bortfördes. Qvionoarbste användes mer än hos 038. Alla arbeten, för hvilka icke fysisk styrka erfordras, förrättas af qvionor, De passa upp i värdshusen, stå i handelsbodar såsom för