Kamrarno ha i dag vid middagstiden haft sammanträden, afsedda att bereda de ledamöter, gom hade några motioner att väcka, tillfälle att dem afgiiva. I Första kammaren väcktes icke något sådant förslag, men krigsministe:n, hr Abein, begagnade tillfället att till besvarande upptaga de anmärkningar, som under föregående sammanträden bliivit inom kammaren framställda mot regeringens förslag till försvarsväsendets ordnande. Viskola i morgon fullständigare redogöra för detta märkliga anförande, men anse 038 böra nu omnämna, att tal. först vända sig mot dem, som påstått att förslaget blott räddade skuggan af indelningsverket, visande att dot tvärtom bibehölle det, som för detsamma utgjorde det karakteristiska och väsentliga. Hr Abslin vände sig i sammanhang bärmed mot dem, som påstått att soldaten skulle blifva blott en backstugusittare, ådagaläggande att detta på intet sätt blefve förhållandet. Vidare upptog han till bemötande anmärkningarne i afseende å de föreslagaa lindringarnes ojemnhet och de befarade tvisterna rörando byggnadsskyldigheten och svårigheterna att vaka öfver underhållsskyldighetens fullgörande. De gjorda anmärkningaroe mot bevätingelagen förbigick tal., enär denna lag blifvit af kammaren vid senaste riksdag i sin helhet antagan. Han slöt med en förklaring, att han ej trodde att hvad han yttrat komme att utöfva något inflytande på det särskilda utskottet, då detta redan fattat sitt beelat i hufvudsaken, men ban hoppades att det ej skulle lemnas alideles obeaktadt af kammaren, desto heldre som åtskilliga omständigheter sammanknyta sig för att göra lösningen af den stora fosterländska frågan liktydig med infriandet af ett gifvet hedersord. Frågan har sedan 1840 stått på dagordningen; redan år 1847 antogos de grunder för armåns ssmmansättnivg, som änov gälla. Under de följande åren vitnade ätskilliga uttalanden om större eller mindre lifaktighet för frågan, intill dess 1867 års riksdag insåg att tiden var inne att föra henne till ett lyckligt slat. Den af NOEN OAS ENE TA RS EI RAASEEEEN