Aftonbladet – 22 september 1871, sida 2

aldrig ekulle hafva nedlåtit mig att säga er osanning för att vinna framgång för mina egna, sjolfviska planer? Hvad som än må hända mig och hvad ondt jag än må göra, kommer det öfver hans hufvud.. Bessie såg ut, som hon också var, som om hon blifvit slagen af blixten vid denna helsning och den häftighet hvarmed den yttrades. En obehaglig misstanke, icke första gången kommen i hennes sinne, att hennes onkel på något sätt handlat orätt mot Ketty, förmådde henne att söga: Ketty, om någon bar syndat emot dig, så kom ihåg, att så som vi förlåta andra, så varder också oss förlåtet. Ketty skakade på hufvudet mera sorgset än vredgadt. Jag ber dig, säg ingentiog om hvad wi nyss talat om till May. Det skulla görs henne olycklig, om hon trodde att vi bytit bittra ord.s Det är det sista ämne jag af andra skä skulle vidröra, när jag talar vid May. Ketty begärde ingen förklaring. Då May tog afsked af Ketty, sade hor med tärfyllda ögon: Du håller ju ännu af oss alla, söta Ketty gör du inte det? Du häller ja ännu af mig? Ketty Iutade ett ögonblick sitt hufvud emo Mays skuldra och hviskade: Så länge det finnes något godt inom mig skall jsg älska dig och din far. Säg honom att tanken på honom står emellan mig och det onda Men i nästa minut hade hon betvingat sir ovanliga rörelse och sade: Vill du taga ett souvenir från mig till vå köra T.? Se bär; är inte denna turban er förbättring af numris 2 och 3?