Aftonbladet – 21 september 1871, sida 2

Den czachiska frågan tyckes nu vara på väg att fiana sin lösning. Böhmensslavissa befolkoiog har nu saart i tvenne menuiskoåldrar oatbrutet sökt häfda sina nationella rättigheter mot den invandrade tyskanstionalitetan, hvilsen, ehara en mivoritet (1,200,000 tyskar mot 3,000,000 czscher), gjorde anspråk på att vara den herrskande och attpåtvinga den infödda befolkningen sitt språkx och sin kultur och härvid understöddes af den omständigheten, att dan regsranda dynastien var tysk och att dst officiella språket var tyska. Den nationella rörelsen i Böhmen fann ett mäktigt stöd hos den czachiska adeln och presterskapet samt derati att hufrudstaden Prag ständigt bibehållit sitt czechiska sinnaag. Då centralparlamoatst i Frankfort år 1848 i Böhmen hada utskrifvit val till den tyska riksförsamlingen, emedan detta land hittills hört till det tyska förbundet, protssterade dena cz:ehiska befolkningen gonom att icke sända några deputerade. I den svåra ställning, i hvilken dåvarande kejsaren till följd af de revolatioaära iörolseraa nämnie är befann sig, gjorde haa stora eftergifisr för czrcherre, ataämnda grefve Leo Thua till minister för Böh:aen och gaf sitt bifall till inkallandet al! en konstituarande landtdag i Prag; men dä