Aftonbladet – 21 september 1871, sida 2

talet; såväl som från sitt lif, med den anmärkpniogen: Herr dAignuillon föredrar odlingen af jord framför själsodliog. Paris öfverväldigar booom med en känasla af hans egen litenhet; då deremot på flera mils vidd king Chamfort, enhvar lyfter på batten för honom. Han är välmenande, och jag medger, att hans afsigt inte är att plåga mig; men, åh, min Gud! huru jag lider af bans sällskap. Min son vill gå in i armån; ban vill göra sin pligt, stiga till goneral. Men hvad glädja kan jag hafva af bopom? Han är lika mycket i saknad af finkänslighet som hans far. I bland tog kon också en moderlig ton emot Ketty. Unidvik mitt olyckliga fel, sade hon, det som alla unga fruar begå i början af äktenskapet — det att alltid gifva efter. Hon trodde verkligen hvad hon sade. rJag lät begrafva mig på landet, dömd till en töte-å-tö:e med en man, af ohyggligt stark belsa, som ät, drack och talade för fyra, och snarkade — 0, så han sparkade! hvarje afton. Om jag blott påyrkat att vi skulle bo i Paris halfva året, så hade han varit tvangen att uppföra sig som en civiliserad menniska, och jag skulle undvikit mycket ondt. . Hon märkte oro i Kettys blick, och tilllade hastigt. Nej, nej, pi behöfver inte rara rädd: det hände mig ändå inte det minsta ondi Esnellertid anlände lord Dalgeish med sin brud till Baden-Baden, åtföljd af May. Lorden var en liten, mager, ljushörig herre af en viss ölder, och med en lärd mans stillsamma, litet skygga rätt att vara, Han hade känt Bessie Sivclsir många fr, under sin första hustrus lifstid, och kade varit en af do gifta män, som ansett hanne, som ett mönster för sitt kön, Det var endast ge