Aftonbladet – 20 september 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Lördagen den 16 September. (Forts. fr. måndagsbl.) Statsrådet frib. Leyonhufvud anmärkte att han icke så noga kunnat uppfatta detaljerna af föreående talares uppgifter, men ville hvad beträffado båtsmanshållen erinra om att klagomålen från Blekinge öfver desamma redan föranledt åtskilliga lättnader. Med anledniog af dessa klagomål hade en undersökning blifvit begärd och företagen, hvilken visat att indelningsverket är mindre tryckande i Blekinge än på flere andra ställen. Icke desto mindre hade derstädes den lindring beviljats att rustoch rotebållarne erbålla hvardera ett afdrag af 5 rår i beklådnadsbeloppet. Dertill kommer den fördel, att de få betala efter det nominella beloppet, men erhålla betali efter det verkliga. Härigenom tillsätter staten årligen en summa af 4000 rdr. Det sades, att det egentligen blefve de förmögnare som skulle draga fördel af de föreslagna lindringarne, men dessa komme såväl de förmögnare som de mindre förmögna till godo, och derigenom att staten komme att öfvertaga hela beklädnadsbestyret, skulle en vinst uppstå som för en del af de minst betalande rotehållarne uppginge till en femtedel af deras utgifter för roten, således icke så litet. Hvad underhållet af byggnaderna beträffade, skulle en besparing för staten af 18,000 rdr uppstå, deraf att boställssynerna komme att verkställas af kompanicheferna, hvilka väl vore kompetenta att verkställa dem, och tillse, att husen vore i vederbörligt skick, och de årliga synerna skulle göra, att hvar och en komme i tillfällo att bevaka sin rått. Kostnaden för underhållet af torpet hade blifvit för bätsmansrotarne beräknade till 5 rår, hvarvid man haft till ledning den kostnadsberäkning som uppgjorts för landtförsvaret, der medelsiffran visat sig vara rår 86 öre, då na urligtvis kostnaden för nybyggnader likväl icke toges i betraktande. Grefve Henning Hamilton. Då K. M:ts pro position redan gifvit anledning till öfverläggning. så ville tal. äfven yttra några ord i frågan. Ti en början vore tal. skyldig att göra en bekännelse. Han hade alltid sökt att i förekommande frågo! rösta för hvad han trott skola bäst leda till det allmännas gagn, men han bade att förebårå sig att vid försvarsfrågans behandling ha alltför myc ket dagtingat med sin öfvertygelse, i red kn 8 4 man genom ömsesidiga eftergifter skulle i Hördtan bet t restitat. Avge t