Aftonbladet – 20 september 1871, sida 3

. Tidningsöfversigt. 1 Dagens Nyheter synes avse det vara för I framgången af dess sträfvanden att förhindra ordnandet af Sveriges försvarsväsende af synnerlig vigt, att söka bibringa allmänheIten en föreställning om förmenta inkonseI qvenser i Aftonbladets uttalanden vid olika tillfällen, allt i den lofliga afsigten, naturligtj vis, att förringa inflytandet af våra bemödanden att medverka till en sådan lösning af försvarsfrågan, att fosterlandet ej må stå redlöst prisgifvet åt hvilken makt som helst, som under möjligen inträdande politiska förvecklingar kan behaga kasta några tu en man ij på våra kuster. Förspordes detta öflande från en motståndare, som åtnjöte någon aktning, och hvars ord funne hos upplysta och tänkande läsare någon tilltro, så skulle vi finna oss derafsynnerligen hedrade, emedan det uiglorde vitnesbörd på samma gång om det inflytande, man tiillmätte oss, och om svårigheten för motståndaren att med oss föra en sekdiskussion, då han i stället för att andraga argomenter i den sak, hvarom fråga är, toge sin tillflykt till ett försök att genom insinnationer försvaga förtroendet till vära ord. Då I deremot en tidning af Dagens Nyheters skaplyane anlitar denva taktik, så öfverensatämmer sådant alltför mycket med dess dåliga vanor, för att vi skulle derpå fästa något synnerligt afseende. Då det emellertid torde intressera vårs läsare att lära känna beskaffenheten af de vapen, som på nämnda håll anlitas, vilja vi nämna, att den förmenta inkonseqvens, som D. N. i dag velat påpeka, består deri, att vi uttalat tillfredsställelse öfver den manliga frimodighet, med hvilken konungen i sitt trontal vid öppnandet ai sistlidne riksdag uttalade sig om det politiska osäkerhetstillståndet i Europa; under det vi år 1866 stämplat såsom opåkaliadt och såsom en.onödig utmaning mot en fremmande makt ett ryktesvis omförmäldt afgifvande af en svensk not, innehållande protester mot de inträdda omgestaltningarne i Tyskland. Det värda bladet saknar således antingen förmåga eiler vilja att inse skilnaden meilan, å ena sidan, ett uttalande af Sveriges konung inför sitt eget lands representanter, afseende att fästa deras uppmärksamhet på vigten för vårt land att vara på sin vakt, och, å andra sidan, en till en fremmande makt riktad protest, ger nom hvilken man skalle sökt inblanda sig i dess angelägenheter och intervenera i förhållandet mellan fremmande makter. Vi fingo eckså lyckligtvis rätt i vår förmodan, att en så opåkallad protest icke blifvit afgifven, utan att ryktet derom var ogrundadt. ,Kalmar yttrar i försvårsfrågan bland annat följande: Ju lugnare man fblifvit, desto tydligare måste det parti, som ärligt och allvarligt sträfvat för vårt försvarsväsens stärkande, insett det fel, man i allmänhet begick, i det man intog en helt annan ståndpunkt än motståndarne, i st. f. att uppsöka dem på deras egen mark. För andra kammarens majoritet var försvarsfrågan i första rummet en ekonomisk partifråga, en affär, under det den för riksdagens öfriga medlemmar i första rummet var en fosterländsk angelägenhet och en militärisk organisationsfråga. De båda partiernas ställningar voro till den grad olika och från hvarandra aflägsnade, att i trots af allt det myckna skjutandet icke ens projektilerna från det gröfsta artilleri kunde nå öfver från den ena positionen till den andra. Eller, för att komma förhållandet ännu närmare, de båda partierna inom riksdagen blefvo till den grad oberörda af hvarandras skäl, tankegång och bevisföring som om de varit väsen, utrustade med en alldeles olikartad uppfattningsförmåga, ungefär som tuppea och gårdvaren, hvilka, ehuru de under åratal vistas på samma gård oeh understundom helt förtroligt äta ur samma fat, dock omöjligen kunna lära sig begripa hvarandras språk, emedan den senare lika litet kan begripa den förres näringsoch familjeomsorger som den förre kan föratå, hvarför den senare upphäfver sådana väldiga varningsljud, när en misstänkt person nalkas stugudörren. En annan följd af de båda partiernas besynnerliga ställning till hvarandra blef också den, att rustoch rotehållarepartiet inom riksdagen höll! det motsatta partiet i schack, ehuru det ej förmådde framlägga något positivt förslag och ehuru partiet skulle befuvnit sig i det största bryderi, om parlamentarismen hos oss hade nått den utveckling, att partiet, i bändelse af statsrådets afgång, skulle sett sig nödsakadt att ur sina leder skapa en ny ministör. Man låtsade helt enkelt som om aldrig någon stor fosterländsk fråga funnits till, utan nöjde sig med att intaga den beqväma ställningen af säljare gent emot det andra partiet, regeringen, såsom köpare och som köpare till en vara, som man kunde hälla i ett oskäligt högt pris, emedan denne köpare visade sig oförsigtigt angelägen om att blifva egare till densamma. Denna begärliga handelsvara hette fosteriandets försvar. Och utan att inse den på sned vridna ställning, hvari frågan kommit, tilltrodde sig en och annan kunna gå ända derbän, att i förtröstan på den oklarhet i de politiska begreppen, som ännu är rådande bland oss, låta påskina, att en kamp i rotehållareintressets leder var en yttring af liberalism, emedanden var riktad mot regeringen; och Göteborgs Handelstidning bar gått ända derhän att kalla hela den del af pressen, som i denna fråga intagit en fosterlåndsk ställning, inspirerad af regeringen. Af hvad är Handelstid ningen inspirerad? ? ed anledning af detta onaturliga läge, hvari frågan, hittills befunnit sig, är det att hoppar att de båda partierna vid den nu pågående riksdagen åtminstone skola välja en gemensam ståndpunkt, och denna torde till en början icke kunna blifva någon annan än den rest ekonomiska, och det är tillika att hoppar, att om Andra kammarens majoritet tydligt och klart får blick på den omständighet, att deras fordran på indelningsverkets efterskänkande inom 15 år helt enkelt är omöjlig att genomdrifva samt att en delvis gjord lindring är det högsta, som för ögonblicket kan uppnås, så torde den urtima riksdagen komma att sluta med ett helt annat och gynnsammare resultat, än man i allmänhet varit benägen att vänta, och detta i trots af de öfverallt i landet hållna s. k. rotehållaremötena — ehuru det för ögonblicket ser mörkt ut.