Aftonbladet – 20 september 1871, sida 2

amlingens höger representerade monarkiska er .atsformen, eller om den kommer att förmi lara sig till förmån för republiken genom tt insätta en republikansk majoritet i genealräden. I sistnämnda fall, hvilket är mintri re osannolikt, än man måhända i allmänhet ha ntager, torde den redan nu påbörjade agilie! tionen för anställande af nys val till naI onalförsamlingen blifva af särdeles stor be-!a, ydelss och inom kort rent af oemotståndlig. !an Gavernören i Paris, general Ladmirault, hö ar utfärdat en dagorder, som anbefaller arIs esterandet af personer, hvilka tagit sig före lt tt i kasernerna utdela broschyrer, i hvilka loc nan söker bevisa, att ansvaret för franskjoc yska kriget hvilar på oppositionspartiet un-St er kejsardömet. Den komite af 25 ledamöter af national-oc örsarlingen, som skall stanna qvar i VerIH ailles för att konirollera regeringen under r! örgamlingens ferier, är sammansatt af 11 leut iamöter af högern, 6 af venstern och 8 afly noderata venstern och centern. h Den tredje krigsrätten dömde den 13 denlj: es handelsbetjenten Desmonlins, som under kommunen var kapten i 20:de legionens generalstab och såsom sådan var i verksamhet ännu den 27 Maj, således ända till sista stunden af upproret och för öfrigt en gång varit dömd till två månaders fängelse för sedlighetsbrott, och Pigerre, hvilken såsom befälbafvare för 35:te bataljonen tijonade i Dombrowskis generalstab och vid Neuilly särades vid dennes sida, till deportation på befästad ort. Den bekante kommunmedlemmen Rastoul, som dömts till enkel deportation, har med anledning deraf att bewinkliga symptomer af sinncsrubbning visat sig hos honom, förts tili civilhospitalet i Versailles. I benådningskommissienen hade, såvidt man fir tro Figar), redan beslatits att för Rasteal förvandla deportationen till landsflykt. Thiers planer med afseende på bejästandet af Paris äro storartade. I nejden af Paris skall ott andra Mont Valörien upprättas, nemligen på Champigay-piståen, der bataljen den 2 December förlidet år utkämpades. Kostnaderna för byggandet af denna fästning, jomte de bastioner som skola omgifva den, lära belöpa sig till 15 mill. francs. Thiers skall besa de militära anstslternå vid Bourges, der prolskjutvingar mad preussiska 4-pundiga kanoner skola företagas. Denna om lär han komma att företaga först i Oktober. Den: bekante franske prelaton Maret, biskop af Sura, hviiken några månader före romerska konciliet utgaf en mot ofelbarhetsläran riktad skrift om det slimänna konciliet och den religiösa freden, har nu återkallat ds i henne uttalade satserna. Vi hafva redan orstelet ut rocess, som förre franske ikesministern ules Favre låtit anhänggiggöra mot ie båda paristidningarna Verite och Avenir Liberal för deras återgifvande af de äreröriga beskyllningar, som Favres fordna vän, advokaten Laloy6, utspridt om honom. Dessa beskyllningar utgingo, såsom vi äfven förut omtalat, dorpå att Favra ekulle gjort sig skyldig till tvegifte och testamentsförfalskning för sina baro. Särskildt tilltalade Favre Avenir Liberal, derför att denna tidniog påstått, att Lalnyå, som blef häktad kort eiter kommunupproreta undertryckande på misstanke för kommunistiska stämplingar, derför hade att tacka Favre, som derigecom ville tillfredsställa sitt hat mot den fordne vännen. Vid rättenz första sammanträde höll Favre, som sjelf förde sia sek, ett tal, hvilket, oaktadt han deri erkänner sitt fel, vuanit hela Frankrikes, ja äfven det proda Enoglands sympatier för den utmärkte talaren och statsmarnan. Doatta tal, hvilket gjorde ett djupt iutryck på säväl rättens Jedamötor som på de närvarande åhörarne, redogör fullständigt för dsn celebra sakens sammanhang och lyder sålunda: Alltifrån den dag, då jag hade den äran att blifva innehafvare ar en del af den politiska, makten, och då man anklagade mig att hafva begagnat den att tillfredsställa ett personligt hat, ansåg jag det för oundgängligen nödvändigt att vända mig till landets domstolar. Den anklagande bör bevisa sina beskyllningar, Han påstod, att jag var orsak till hans arrestering, och han bar upprepat det i ett bref, som aftryckts i en allmän tidniog. Det är påtagligt, att mellan denne man och vissa tidningar en komplott existerar, åsyftande att smutskasta min karakter. Jag beklagar mig icke. Jag lider förfärligt; men, emedan man tvingar mig dertill, vill jag säga allt. Denne man, som står här inför skraoket, kände såsom kiient och såsom vän alla mina förhållanden, och han har sökt begagna sig af dessa i förtroende meddelsde hemligheter för att vanära mig. Jag kände hans ihärdighet, men så långt trodde jag icke att han skulle gå. Jag känner en öjup smärta, icke för min egen skull, utan för hennes skull, som var föremålet för min ömma tillgifvenhet och som denne man nyss förtalat, oaktadt han för en längre tid sedan sjelf byste vänskap för henne. Här är min bekännelse. Det är sannt, att jag för mer än 30 år sedan lärde känna en från sin man skild qviona. Jeg älskade henne med passion... I 20 är lefde jag i den största tillbakadragenhet tillsammans med henne. Vår situation var mycket pinzam, Jag var derföre mycket olycklig. Hon, som jag förlorat, led ännu mera än jag. Mitt hus förblef tillslutet, ehuru jag redan var en mycket ansedd advokat och i justitiepalatset förvärfvat vänner, med hvilka jag anser för en ära att ha stått i förbindelse. Jag tackar Gud, som kallat henne till sig, ty hon skulle ha lidit alltför mycket af de skändligheter med hvilka denne man nedsmutsar hennes minne. Vi bodde alltid i en afsides belägen villa jemte barnen, för hvilka;jag hyste en innerlig kärlek och mellan: hvilka mitt hjerta icke gjorde någon åtskilnad Ett barn blef födt. Min stackars väninna hade redan ett barn, då jag lärde känna henne, en flicka, som uppföddes hos sin morfar. Jag ansåg icke, att man borde skilja henne från hennes moder. Jag tog henne derför till oss, och då hon gifte sig, kallade jag henne min dotter. Vårt första barn ville jag i början icke erkänna. Man rådde mig att göra det, icke för att jag skulle kunna lemna det min förmögenhet, men för att jag skulle kunna adoptera det. Ett andra och tredje barn tillkommo, hvilka jag båda erkände. Allt detta har jag meddelat i ett bref, som Laluy6 begagnat för sina kalomnier. Låt honom läsa hela detta bref högt, och den höga domstolen skall js ge Ja ft Da br få färg Tam mc RA ngen af den .) Det är madame äAiguillon. 1! Har hon rättighet till apostrof? frågade en tredje. )j Allt hvad jag kan säga är att på henamn. ÅLasd man fsan namnet ned Ita otavt