Aftonbladet – 20 september 1871, sida 2

Det är madame SAieuillona Her hon rättighet till apostrof?, frågade en tredje. Allt hvad jag kan säga är att på honnes kort stafvas namnet med litet d, stort A och aposirof. Jag tycker om denna fru dAiguillonn, sade Ketty till hertigen. Hon är olik alla de andra. Hennes ansigte förefaller mig bekant.o Lyckligt att det är ett fruntimmers, hviskade hertigen. Vet ni ej att dylikt är ett symptom af begynnande kärlek ? Nej, svarade Ketty. Ni bör dock ej vara utan erfarenhet, belle dame.n Ketty vände bort hufvudet. Ah! nu är jag shocking, skrattade hertigen. I England rodnar man ej för hvad mean gör, utan blott för bvad man säger. Hor ofta kan icke den ena menniskan alldeles oskyldigt sätta den andras fötter på glödande kol! Jag måste låta fru dd Aiguillon veta er goda tanke om hennex, fortfor hertigen. Hon är visserligen högst älskvärd, men hon ären uppriktig menpniska, och förklarar högt och dyrt att hon vida föredrager karlare sällskap framför frantimmers; hon är emellertid i grund och botten en beskedlig själn Då de prowenerande åter möttes lemnade hertigen Kettys side, och gick till madame TAiguillon. Derpå gick denna senare emot srefvinnan med en behagfull bjertlighet, som var högst intagande. Ketty, å sin sida var ika artig, och upprepade att det föreföll henne som om hon förut sett fru d Aiguillon. I våra själars barndom, kanske, i en an nan, och som jag hoppas, bättre verld, men jag kunde aldrig hafva sett och glömt er; var det smickrände sväret, ..