Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

tala sin soldat mindre, få, der de så önska vidblifva det gamla. Dessutom består state vid rekrytering af goldat för ledigblifvet rote numrner till lega ett belopp af50 rdr. Lika ledes inosätter staten för soldaten årligen sparbank 10 rdr. Detta är nu lättnader, son mäste anses alldeles ovedersägliga. Vi had för vår del, hvad den sistnämnda utgiftsposten beträffar, visserligen bellre önskat at insättningen skett i lifränteanstalt än isparbank, när dermed afses att för framtider freda kommunernas fattigvård från bördar af den afskedade soldatens underhåll; detts nuv isynnerhet när tjenstetiden anses böra bl kortare. Men detta är en småsak, som lätt kan ändras, Hufvudssken är, att det help nu vinner framgång. Ty högre än rotehållarens här tillgodosedda behof af lindringar, står fäderneslandets kraf på ett fullt betryggande försvar, och detta anse vi attregeringens förslag, i jemnbredd med den värnePriftelag om hvilken regering och riksdag lifvit ense, lofvar att skänka 088. Skånska Posten i Christisnstad yttrar: Då andra kammarens majoritet vid sist förflutna riksdag gjorde den allmänna värnepligtens införande beroende af indelningsverkets upphäfvande, tyckte raan sig deri se ett visst köpslagande om utgörandet af en pligt mot fosterlandet, som ovilkorligen åligger hvarje medborgare; men man förbisåg likväl, att det låg ett visst berättigande till grund för den fordran, som de 106 framställde. Krigsministern har nu också visat sitt tillmötesgående, då han — medgifvande, att indelningsverket onekligen drabbar jorden i skilda laodsorter mycket olika och att något bör göras för åstadkommande af en lindring i samt en Jjemnare fördelning af bördan — föreslagit indelningsverkets bibehållande jemte statens övertagande af en dryg del af roteringstungan. Om äfven detta hr Abelins förslag icke är det absolut bästa, så äro vi likväl fullt och fast öfvertygade, att den stora svenska allmänheten af sina representanter bäst betjenas, om de i denna sak med förtroende sluta sig till regeringen och gilla de grunder, på hvilka förslaget blifvit bygdt. Skulle deremot riksdagens majoritet motsätta sig äfven detta förslag att lösa vår lifofråga, skulle partiintressen och egennytta komma att jemväl nu göra Big gällande; då kan man med skäl utropa, att gamla Svea left öfver sig sjelf och börjat timra på sin egen likkista. Helsingborgs Tidning uttalar sig på följande sätt: Det vore beklagligt, om icke, oberoende af detta enskildta intresse, hos oss en bestämd opinion skulle kunnat bildas uti en så stor och vigtig fråga, som försvarsfrågan är. Utan öfverdrift kan man påstå, att hela den sjelfständiga och bildade delen af Sveriges befolkning både inser behofvet af ett starkt försvar och tillika hyser boppet, att Sverige med ett folk i vapen kan försvara rikets oberoende. Denna opinion har regeringen för sig, och len torde i allt fall betyda icke så litet, äfven om tt enskildt intresse skulle lyckas att ännu en gång omintetgöra regeringens planer, hvilket man knappast kan tro. Ty, ehuru fredsförsäkringar höras ifverallt och ett bättre tillstånd skulle synas inräda på Europas kontineut, så inser nog hvar och Nn, att detta blott är askan öfver en icke släckt old, hvilken när som helst åter kan slå upp i full åga. Skola vi då, när detta åter inträffar, stå obeväpnade, Hurudan skall Sveriges ställning då blifva? Med de frommaste öpskningar om en evig fred, kuona vi dock icke utstryka vårt land från kartan ller göra oss osynliga för verlden. Vi utgöra ett folk med ett starkt prononceradt fribetsbogär, och tt sådant, om det också är litet, undgår icke erjfrarens faliblickar. Men upptäcker han då, att letta liila folk är väpnadt och både vill och kan Öörsvara sig, så äro de millioner, som blifvit utsifna för landets försvar, ett minus uti den konribution, som ban tråde sig kunna vinna genom ;n hotelss om krig eller ett verkligt angrepp.