Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

RIKSDAGEN Första kanamaren. Lördagen den 16 September. Sedan hr Selim Heykenskö5ölds inträffade dödsfall af talmannen tillkännagifvits erhölls ordet af hr v. Koch med anledning af dennes vid förra sammanträdet gjorda anmälan, att han vid detta ämnade mot de kungl. propogitionerna angående landtförsvarets ordnande och om förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthäålisinrättningen vid sjöförsvaret framställa detaljerade anmärkningar. Tal. framhöll till en början att, evär han icke kan obetingadt lemna sist bifall till de kungliga propositionerna, men icke heller ville säga ett bleklagdt nej till desamma utan ännu hoppas på att man skail lyckas åvägabringa en lösning af den föreliggande stora frågan med så få uppoftringar af allmänna medel som möjligt, så ville han nu framställa ett förslag, som han trodde bättre skola tillfredsställa en del personers känsla om hvad som är rätt eller orätt än hvad han tyckt sig finna att ett par delar af den kuogl. propositionen gör. Det var isynnerhet mot anordningen med soldattorpen och bestämmandet af den 8 k. medelsiffran för lönen till soldaten som talaren nu ville vända sig, och mot den senare hade han redan under föregående riksdag förnyade ånger uttalat sina betänkligheter. Särskildt ville han nu beträffande torpen framhålla det mindre lyckliga försöket att frälsa hvad som blott vore ett tomt skal af indelningsverket, ett försök, hvarigenom äfven kärnan kunde komma att gå förlorad. Tal, önskade att man skulle komma till något beslut, vid hvilket man sedermera skulle kunna stanna för en längre tid, hviket vore så mycket nödvändigare om man nu kommer att beträda underhandlingarnes och köpslagandets bana. Mot värnepligtslagen hade talaren intet att anmärka, utan stannade vid andra paragrafen af K. M:ta förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rustbållsinrättviogen vid landtförsvaret — dock ej såsom skulle tal. icke äfven mot de förra ha något att anmärka, utan emedan dessa anmärkningar vore af mindre betydenhet, och han nu såsom alltid i dylika fall underordnade sin egen åsigt en mera allmänt gällande opinion, då denna leder till samma mål. Tal. uttryckte också af denna anledning för chefen för landtförsvarsdepartementet sin erkänsla, enär han på samma grund soma den nu af tal. anförda, vid förra riksdagen för sakens skull framlagt ett förslag till värnepligtalag ehuru han icke i alla dess delar kunnat fuilt gilla detsamma. Finnes i ett dylikt förlag endast små brister, så kunna de lätt afhbjelpas. Som sagdt, det var emot andra paragrafen af förslaget rörande roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret, som tal. i främsta rummet vände sig. Denna paragraf innehåller stadgande dels om medelsiffsvan dels om bibehållande af soldattorpen. Men enligt förslaget skulle, för att tala om torTR RT Ra a er 0 a a nn rn