Aftonbladet – 15 september 1871, sida 3

mal herr: söga att ni älskade honom, xi hade han rest, utan att veta det, och krossa ert bjerta. Hvem har berättat er denna historia, smi flickor? sade Ketty småleende. Det har enkegrefvinnan talat om fö mamma, och hon sade att grefven blef så rörd af deppa kärlek, att han beslntit gifta sig med er, antiogen hans mor gaf sitt samtycke dertill eller ej, och efter som hon så mycket önskade att han skulle gifta sig, så var det inte värdt att säga nej, pladdrade Leonie. Det var alldeles som i en roman, menade Emma. Alltsammans var också fullkomligt osannt, mina söta flickor; inte ett ord deraf är sannt;, sade Ketty med en stämma, som blott den starkaste viljekraft kunde göra lugn. Flickorna tycktes ej vsra öfvertygade. Kanske grefven inte ville säga er hvad han hade hört? Det skulle han visst gjort, om det varit sapnt. Man bör aldrig tro allt hvad som säges, och jag boppas att ni båda, om tillfälle gifves, skola säga åt alla som tala derom, att grefvinnan de Jengay inte visste det hon talade om. Hon romantiserade en helt simpel sak. SHöta madame Armand, vi är väl iote ond? Nej, mina älsklingar. Skall j:g berätta er en hemlighet — en riktig hemlighet? Jag tänker på någontiog roligt. En böl? Nej, rågontiog utom balen.n Ack, hvad är det, hvad är det?, Charader eller kanske en testerrjes. Ketty ssde detta blott för att vända de unga flickornas uppmärksamhet ifrån detta samtalsämne, Hon visste knappt hvsd bon Både: hennes bjurta var nia att brista ef