Aftonbladet – 15 september 1871, sida 3

rdra siden tviogar till ett raskt afgörande,. det den, stödjande sig på öfverlägsenhet antalet, söker koncentrera kriget i stora ar görande slag. Detta, som utgjorde Hemlig. heten af Napolecus öfverlägsna strategi, ha na blifvit en följd af värrepligtens införande Men ej nog med att allmän värnepligt bi drager att forkorta kriget, den omöjliggör de flesta fall det krig, hvars anpiedning ej ä uppfattad och gillad af hela folket, den hindrar i de flesta fall utbrottet af ett kabinetiskrig. Men, hör man klagas, dessa fördelar upp: väga ej olägenheten af den större kostnad förlast af arbetskratter, som tillskyndas landet genom allmän väraepligt och dermed sammanhängande långa öfoingstid. Det kanicke nekas, att denna klagan möjligen kan vara, ja kanske för närvarande mångenstädes äl berättigad, men den är det alls icke med nödvändighet, Det beror på hvad som af desss öfoiogar göres, för att uppväga den för det allmänna arbetet obestridligen uppkommande kraftförlusten. Det är icke så mycket krigsbudgetens storiek, som gör den betungande för landet, som desto mera dess användande. Beskattniogen är på dot hela taget en gavska kommunistisk inrättning, i det den tager mera af den förmögne än af den fattige, och , den är det så mycket mers, om den ger mera I tillbaka åt ien fattige än åt den rike, Ett I rationelt användande af militärbudgeten för .Jallmän värnepligt skall derpå gifva ett exem-ipel. Den kan vara ganska hög och ändock Itör landet en ekonomisk vinst, ja detta desto mera, ju högre den är; allt beror på användandet. Det är alls icke gifvet, att en för svarsorganisation, sådan som Schwoaiz, från nationalekonomisk synpunkt är den bästa, desrföre att den minst anlitar statskassan. On staten bär hela bördan afförsvarsväsendet eller om den fördelas på individerne, gör föga till saken. Milissystemet är en ingaIaada billig utan ganska dyr institution, om också kostnaden icke synes i statens utgiftsbudget, och dessutom 3 mycket dyrare, som det försvar, den presterar, är så svagt, att det på sin höjd kan vara betryggande under de abnorma förhållanden, hvarunder Schweiz befinner sig. Att b-stämma storleken af den arv6, ct land behöfver kunna uppsörta till skydd tör sitt politiska oberoende, äfversom den hastighet, hvarmed den måste kuona mobiliseras, äro politiskt-ilitära frågor, men att finna en förevarsorganisstiop, som för det fredliga lif. vet len st, stor nog att uppväga nad, den åsmnkear stater, är en fråga al lika wycket nationalekonomisk som militärisk natur. Uten tvifvel arbetar man i derna frågas syfte, om man undviker ett onödigt förhöjande af krigsbudgeten, om man i fred icko underhåller mer än det nödvändiga antalet krafter, om man gör administrationen :å billig som möjligt, minskar förråderoa så mycket, som med fästadt afseende på landets produktionsförmåga är förenligt med fu!l säkerhet, icke underhåller ett onödigt antal hästar o. s. v., men genom alla dessa inskränkningar sparar man endast på krafter, men erhåller ingen direkt ekonomisk vinst. Huru skulle väl också en sådan kunna erhållas, då värnepligten ju icke kan användas till direkt förvärfsarbete? Jo, genom att under öfniogarne i fredstid systematiskt utbilda den värnepligtiges förmögenheter, höja hans intelligens och dara honom till en god medborgare. Om det rvemligen blir möjligt att på detta sätt så stegra den värnepligtiges förvärfsförmåga och arbetskraft och sålunda äfven hela landets, att derigenom ej mindre kostnaden för landets försvarsväsende, än äfven förlosten genom det under fredsöfingarne inställda arbetet kunna betäckas, då är försvarsbudgeten icke längre en ekonomisk börda, utan en nationel välsignelse, ty utgiit och vinst uppväga hvarandra, och den politiska säkerhet för folk och land, som framgär ur den allmänna värnepligten, blir äfven såsom ett plus på senare sidan. Och hvsrföre skulle väl detta icke vara möjligt! Allt beror på fredsölningarnes ordnande. Låt mig hemta en bild vid sidan af ämnet. RE TR EI Pt mv I EMD ee RM TF Te FTV Om en ung man, också utan att bestämma sig för något visst yrke, vid 20 års ålder — eller den tid rmilitärtjensten bör begynna — i och sedan under 3 år eller lika länge som tjenstetiden i allmänhet varar i de länder, som antagit allmän värnepligt — besöker en bögskola eller ett universitet, för att inhemta allmän bildning, så skall ingen menniska i verlden fiona tid och penninger dertill illa använda. Ja, i många länder äro stdana allmäntbildande universitetsstudier ett för inäde i statens tjensi faststäldt vilkor. I ogland äro uviversiteten hufvudsakligen afsedda för allmänbildning; specialstudisrna tå nhemtas utenför lärdomssätena. Vid ala tyska universitet anser staten för sin pligt tt bringa stora offer till bifrämjande af ellnäntbildande vetenskaper. Studierna af dessa 3. k. humaniora idkas framför allt såsom pölig grusdläggning af dem, som skola egsa sig åt ett visst fack; ja, erfarenheten visar, att jessa förstudier äro af stor nytta för en seare fackbildning, och att stadenten gör klokest i att de första terminerna icke befatta sig med srecialämnena utan endast höja sin sllmänna bildning, odla sin intelligens. Alla kulturstaters erfarenhet tillmäter ett högt värde åt detta slags universitetsstudier. Helt visst är också just den åldern, då dessa stuler eller denna kvrigsbildaing inhemtas, ut-ly mordentligt lämplig för ett kraftigt utbil I ( (l Hörn Anmm I AL lande af både kropp och själ. Den förra är ipnu elastisk nog att tillåta de mest mångidiga öfningar och tillika stark nog att bära lem alla utan ren för den andliga utveckingen. Den senare är ännu nog spänstig att astigt tillegna sig nya idber och mottaga ya iotryck semt tillika nog stadgad att beara och använda dem i ett tacksamt minne. Ivem har icke märkt, huru stadenten för FE ee sitt kommande lif bör en prägel af det 8 niversitet, som skänkt honom hans bildning. Jetta universitetets starka inflytande beror nal herr: säga att ni älskade hooom, sålv ade han rest, utan att veta det, och krossat b rt bjerta. h Hvem har berättat er denna historia, små a lickor? sade Ketty smål b MAA Lo 4 Er oo op