Aftonbladet – 15 september 1871, sida 3

I vår tid, i hvilken så oerhörda uppflonings I göras inom alla områden, då ånga oca elek )tricitet helt och hället omskapa samfärdsel mellan jordens folk och uistaka nya väga för verldshandeln, då penningoch arbets ässotiationen taga indnmstrien om hand oc gliva henne jättedimensioner, då modborgare allt mera vet att tillskansa sig politiska rä tigheter — att, säger jag, deriöre vår ti nödvändigt skulle vara en period af stor krig, att gamla stater skola omstörtas oc Inya uppstå; ty Darwins stora iag om arter nas uppkomst och undergång i kampen 0! sin tillvaro gäller helt viss: lika väl först. ter och folk, som för arter och individe Allt lif är strid, krig är deraf endast e speciel art: staternas ordnade strid för si politiska tillvaro. Ar krig ett oundviklig ondt, så är derföre visserligen icke hvarj krig oundvikligt och berättigad:; det är de i kulturhistoriskt hänseende endast i det fal att en stat, ett folk raskare och skickligar tillegnat sig och dragit fördel af nya upp finningar, samt derigenom hastigare än andr höjt sin kulturståndpunkt och tillvoxit i kraf under det ett förut på samma kulturgrad stå ende grannfolk dröjt att tillegna sig dess upptäckter och skytt dst arbete, som tordrat för deras tillgodogörande cca sålunda sna rare afän tilitagit i styrka. Denna styrk: beror till stor del på organisationen af lan dets försvarsväsende. Om pu en stat dröje ait tillegna sig en mot dess kulturståndpunk svarande bättre försvarsorganisation, så ha hon derigenom gifvit grannen tillfälle att ut veckla en öfverlägsenhet, en tillväxt i makt som måste medföra krig. Si vis pacem para bellamvo har i alla tider varit en djur sanning. En väsentlig grund för hvarje försvarsorganisation är allmän värnepligt. Dess införande i Osterrike var nödvändigt, för att hvad angår stridskrafternas storlek, såvidt möjligt återställa jmnvigten med Preussen. Det är ovedersägligt, att de stridandes antal, armöernas storlek, blir af allt mera betydelse för stridens gåvg. Annu under sjuåriga kriget, på linieartaktikens tid, då man med kommandot förde hären under stridsn, gällde den åsigten, att det gafs en viss storlek för armeön, hvarotöfver hvarje tillökning var mera till skada än gago. Redan i de franska krigen, masstaktikens period, var antalet oftast afgörande; intet fell är kändt, då en dubbelt starkare fiende blef slagen, hade den också att kämpa mot Napoleoa — sin tids störste fältherre — i syetsen för verldens mest stridsvsna och bäst beväpnade armö. Vår tids taktik kan man måhända efter det anfellssätt, hvaruill den fruktansvärda stegriogen af frontaleldevs verkvingar gifver anledning, kalla krin i On en väl underhållen g linie åstadkommer en så kolossal veskan, att en rörelse deremot, hvarunder egen eld måste inställas eller åtminstone blifva af föga betydenbet, knappast blir utförbsr, så återstår, för att komma till en afgörande eammanirabbaing, endast den kringgående eller bättre len omfattande rörelsen. Att antalet härvid måste vara ännu mera afgörande än vid massaktiken, är lätt begripligt, äfvensom i följd leraf vigten af allmän värnepligt såsom grund för stridskrafternas uppsättning, ty genom ntet annat medel kan försvarskrafternas nunerär uppbringas till den höjd, som nutidens ik kräfver. Det är lika visst, att allmän rnepligt tillskyodar försvarsväsendet en nängd moraliska fördelar: den ingjuter mera ntelligens i massan af armen, tillknyter fatare föreningsbandet mellan armå och folk ch tillförsäkrar den förra ett bättre stöd 08 det senare. Ja! allmän värnepligt är len följdriktiga konseqvensen af ett sannt onstitutionelt statslif; ty der hvar man har politiska rättigheter, böra också alla hafva amma skyldighet att försvara sitt lands poitiska frihet — Wo Alle mitrathen, sollen uch Alle mitthaten.. — Men framför allt är llmän värnepligt för ett land en statsekonoisk vinst. Det behöfves väl knappast anpärkas, hvilken ofantlig faktor för ett lands örsvarsförmåga, som ligger i dess produkionsoch kapitalstyrka, Ju mera det fioaniella välståndet ökas under freden, desto nera växer försvarsförmågan, Det är emelertid en följd af den för vår tid egendomga samverkan och samfärdseln, hvilka så tt säga i staten ingjutit ett högre organiskt f, att endast stockning i trafiken eller en ubbning af vanlig produktion och konsumon mycket mer än förr verkar förlamande ä hela landet, likasom hela organismen lider red en af sina lemmar, På den tiden kulturstateroa företrädesvis refvo åkerbruk, då industrien endast verade för platsen, der den drefs, då spekulaon spelte en obetydlig roll i handeln, och e rörliga kapitalerua ännu lågo i linda, då grop icke kriget syonerligen störande på lensets finansiella och industriella lif; dess verkingar voro eadast lokala, sträckte sig icke ogre än till sjelfva krigsskådeplatsen. 30riga kriget är ett bevis på den uthållighet i rigföringen, ett land då förmädde bära. Nu ;remot inverkar ett krig, om det äfven föres i en ganska inskränkt krigsskådeplats, hämande på all utveckling, ej endast inom det nd, der kriget föres, utan snart sagdt öfver la verlden. Handel, arbete, samfärdsel åste afbrytas, ty det allmänna förtroendet rubbadt, spekulstionen, denna verldshanps väldiga motor, intager en försigtig pasvitet, och industrien måste nedlägga giva tiga verktyg af brist på afsättniog. Derr bör man ur ren ekonomisk synpunkt med ädje tillgripa hvarje medel, som bidrager t förkorta kriget. De fruktansvärdsste blodsriuster, det mest energiska drifvande af krit är på långt när ej så skadligt för det: Imänna välståndet, som krigets varaktighet: kort och väldigt är vida bättre än långmt och svagt. Det är obestridligt, att just emedan allvärnepligt möjliggör uppsättandet af lan